mirasgruppfyra.blogg.se

källor 2

Källor del 2 Ryssland 

Adoptionscentrum:

Adoptionscentrum är en organisation som håller på med adoptioner till Sverige. De är en säker källa då deras information kommer direkt från dem. Den uppfyller tidskriteriet då allt uppdateras och är nyligt skrivet. De har jobbat med adoptioner i fler år. Den informationen jag tog var hur många barn som har blivit adopterade från Ryssland till Sverige under 2013. Sedan jämförde jag det med en artikel jag hittade om just adoptioner i Ryssland. Man kan lätt få tag på dem då de arbetar med adoptioner varje dag och är alltid tillgängliga. De är trovärdiga och det går att hitta recensioner av dem, folk som har adopterat via dem så det betyder att de är en fungerade organisation. De sammarbetar med olika stora organisationer som t.ex. UNICEF vilket gör att de känns mycket seriösa. De är helt opartiska och är alltid objektiva.

http://www.adoptionscentrum.se/sv/Adoption/Landerna/

Mänskliga rättigheter:

Det är regeringen som har webbplatsen som på en gång ger ett intryck av trovärdighet och att de är seriösa. Den uppfyller de flesta kriterierna. Sidan uppdateras hela tiden. Deras syfte är at sprida kunskap om de mänskliga rättigheterna och vad regeringen gör. Den sträcker sig till många åldersgrupper vilket jag tycker är jätte bra då alla ska kunna läsa och hitta information lätt. Den är uppbyggd av ett sammarbete mellan arbetsmarknadsdepartimentet och utrikesdepartimentet, det finns kontaktuppgifter till dem båda på hemsidan. Den ska vara objektiv men man kan tänka att den är vinklad så att regeringen ska se bättre ut, de kanske censurerar eller utesluter delar som skulle få dem att verka dåliga. Jag tror att källan är säker så länge det handlar om fakta, statistiker osv. men när det handlar om egna åsikter och värderingar om sig själva kan de möjligtvis framställa sig själva ur ett bättre perspektiv.

http://www.manskligarattigheter.se/sv/manskliga-rattigheter-i-varlden/ud-s-rapporter-om-manskliga-rattigheter/europa-och-centralasien?c=Ryssland

Uppsats från Malmö universitet:

När det gäller uppsatser av alla typer ska man alltid vara otroligt kritisk. Man ska försöka ta reda på vad den som har skrivit uppsatsen har för källor och förarbeten. I det här fallet är det en universitets uppsats som har hög nivå. Hon som har skrivit uppsatsen har vari extremt noggrann med allt. Av det som jag använde mig av var hennes källa en ryss skola där både elever och lärare hade svarat på en enkät om hur skolsystemet fungerade. Detta är såklart inte helt säkert att det var en ryss skola som gjorde det men jag utgår från att det var det då den informationen jag tog var så pass lite. Jag tycker att källan verkade vara välgrundad och trovärdig därför valde jag att använda mig av den. Man ska tänka på att försöka använda någon säkrare källa, men denna duger. Den presenterade precis det jag letade efter.

http://dspace.mah.se/handle/2043/3448

Sammanfattning av mina källor:

Alla källor jag använde är mer eller mindre trovärdiga. De alla gav det jag latade efter men det var dock svårt att hitta bra källor som hade den informationen som jag behövde. De var alla väldigt bra och relevanta till mitt land, Ryssland. Sen får man tänka på att det är svårt att hitta helt ocensurerad information ifrån Ryssland så helst ska den komma från något annat land eller en oberoende organisation i Ryssland som inte påverkas av staten.

Sammanfattning av mitt land:

Ryssland är en hemlig diktatur där nästan allt styrs av staten och Putin. Det är ett land med stora klyftor och mycket klasskillnader. De struntar i många av de mänskliga rättigheterna och det är farligt att leva som t.ex. homosexuell och journalist i landet. Det finns mycket som behöver göras i landet för att göra det till en demokrati men med Rysslands bakgrund krävs det mycket arbete och att alla ska vilja göra det bättre som land.

Del 1 källor

Källor Ryssland

Ne:

Har mycket och bra fakta. De är objektiva och är trovärdiga. Det är ett uppslagsverk fast via internet istället för en bok vilket är jätte bra och effektivt i dagens samhälle. Det är en trovärdig källa som man kan använda fritt. All information är skriven av proffs och om man vill kan man kolla upp deras studier och eventuella källor. Informationen är relevant, uppdateras ofta och grundligt, den är tillförlitlig och trovärdig. De säger att deras sida är helt objektiv alltså inte vinklad pga. T.ex. politik och religion.

[1] http://www.ne.se/lang/ryssland/297190

Wikipedia:

Är en källa som man ska vara försiktig med. Mycket av det material som man hittar på wikipedia är inte granskat och välgrundat så man bör hantera det med försiktighet. Texten är inte alltid objektiv. Jag har använt mig av wikipedia två gånger i mina blogg inlägg och det är för att även om det är en osäker källa har den mycket och bra fakta som man ofta kan ha väldigt mycket användning av. Den är mindre trovärdig eftersom det inte är en förstahandskälla, det som de har gjort är att de länkar alla sina källor längst ner så det går alltid att kolla upp vart informationen kommer ifrån. Man kan även hamna på en till andrahandskälla även om man kollar textens källor. Det jag kollade upp känner jag var trovärdig så det var ren fakta och inga åsikter eller något inblandat.

[1] http://sv.wikipedia.org/wiki/Sovjetunionen

[1] http://sv.wikipedia.org/wiki/Pussy_Riot

 

Kalla kriget.se:

Deras syfte med hemsidan är att samla ihop fakta om kalla kriget och sammanställa det så det blir lättare för allmänheten att hitta information om det. Personen som har sidan uttrycker ibland sina egna åsikter men är då väldigt tydlig med att det är hens åsikter inte en del av det verkliga fakta. Det är en sekundär källa och personen som skriver säger att allt hans skriver har hen ingen källa till då det kan ha kommit ifrån olika föreläsningar från längre bak i tiden. Det som är bra med källan är att hen skriver vad som är säkert och vad hen är osäker på. Hen framställer även när hen utrycker sina egna åsikter. Den informationen jag tog ifrån sidan var så pass trovärdig så jag tog den från denna sida även fast det kanske inte är 100 % säker källa. Informationen var relevant i sambandet jag letade efter.

[1] http://www.kalla-kriget.se/varlden/wp/sovjetunionen.php

Landguiden:

Är en väldigt bra källa när det gäller fakta om specifika länder. De är ”kända” att användas inom skolan och den rekommenderas ofta att användas. Ur tendenskriteriets kriterier så fyller den upp många, sidan har många olika aspektrar och synvinklar på saker och ting. Den är mycket trovärdig och användbar. Informationen är andrahands information men deras källor som de använder är trovärdiga (t.ex. FN.)  Man kan få tag på dem via mail om man känner sig osäker över någonting. Den uppdateras någorlunda ofta så informationen är relativt relevant. Texterna är objektiva och rent fakta baserade.

[1] http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Ryssland/Politiskt-System

Globalis:

All information från globalis kommer från ett av FNs förbund. Detta gör källan trovärdig då informationen är förstahands information. Dock är allt översatt från norska till svenska då det är där man startade upp sidan. Sidan uppdateras ofta så informationen är alltid ny och pålitlig, mycket relevant. Man kan hitta mycket olika statistiker på hemsidan.

[1] http://www.globalis.se/Laender/Ryssland

Tidningar:

Jag har valt att använda mig av fler tal tidningsartiklar, alla av bra och trovärdiga tidningar. När man använder sig av artiklar ska man alltid vara försiktig då de ofta innehåller åsikter av journalisten och hens synvinklar. Man ska försöka se objektivt på artikeln. Många tidningar har en politisk sida så därför ska man alltid vara försiktig när man läser dem då den kan vara vinklad. När det gäller intervjuer och artiklar om särskilda personer så kommer informationen från en primärkälla vilket man kan lita på. När det gäller fakta så är det alltid bra att kolla upp det en gång till på en annan sida. Jag har valt att skriva en sammanfattning av de sidor jag använde eftersom jag vet att de fungerar på liknande sätt och är lika trovärdiga. Det relevanta och samtida. Sidan uppfyller tidskraven då de är skrivna under 2013.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/rysk-antigaylag-legitimerar-vald/

http://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/darfor-maste-jag-lamna-ryssland/

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article17594985.ab

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/fangslad-pussy-riot-medlem-hotar-med-ny-   hungerstrejk_8577782.svd

http://www.svd.se/nyheter/utrikes/journalister-lever-farligt-i-ryssland_2664393.svd

Källkritik, USA

Källkritik

När jag har letat efter information om USA:s historia, deras konstitution och politiska struktur, så har jag till stor del använt mig av hemsidor som är ägda eller sponsrade av USAs regering. Alla hemsidor som har .gov som domännamn är sådana regeringsägda eller sponsrade. För att vara ett .gov-domän utvärderas dessa hemsidor utifrån kriterierna att de förmedlar korrekt och aktuell information med den primära avsikten att utbilda och informera, snarare än övertyga, konvertera, eller sälja. Detta gör dessa källor väldigt användbara och trovärdiga, särskilt för de avseenden jag har använt dem till, d.v.s. hur regeringen är utformad, vad som står i konstitutionen och dylikt.

När jag sökte information om FN:s mänskliga rättigheter, använde jag mig också av en officiell hemsida, FN:s egen hemsida, vilket på samma sätt som USA:s regeringshemsidor ger en användbar och trovärdig information.

Den hemsida som jag har använt mig mest av då jag sökt information om händelser i USA:s historia, är history.com. Sidan är tillhörande den kommersiella tv-kanalen History Channel. Informationen jag har tagit därifrån är ren faktamässig, men samtidigt så är deras artiklar andrahandskällor. History.com strävar dock efter att förmedla korrekt och rättvis information och uppmanar att kontakta dem om man uppfattar något som felaktigt. Detta och att History Channel är så pass välkänt och etablerat, tycker jag trots kommersiell drift gör dem till en trovärdig källa.

Jag har även använt mig av ett par av världens största nyhetsmedier, BBC och CBS som källor. Att dessa liksom History Channel är så pass stora och erkända bolag, samt att ingen av dem har någon politisk tillhörighet gör dem trovärdiga. Men när man använder sig av artiklar så är det alltid viktigt att granska skribenten, om denna har vissa åsikter som kan medföra en vinklad artikel. När det gäller BBC-artikeln så handlade det om ren fakta, men CBS-artiklarna som jag använde handlar om ett juridiskt fall vilket kan medföra åsiktsvärderade artiklar. Dock så förmedlade de artiklarna som jag läste på CBS flera perspektiv på fallet, vilket gjorde det till en pålitlig och användbar källa.

För försäkra sig ytterligare om pålitligheten på källor, så kan man använda sig av korsreferens. Något som jag har gjort en del då det är väldigt praktiskt när man använder sig av internetkällor.

 

Sammanfattning

USA är ett världsledande demokratiskt land, det är det ingen tvekan om. Men att det finns sprickor i fasaden går inte heller att förbigå. USA har en kort men händelserik historia, och har under hela dess tid som land varit banbrytande inom politik, rättigheter, ekonomi och kultur och sedan första världskriget, dominerat militärt. Idag brottas landet med en svajig ekonomi och en oenig regering. Detta kan tyda på att vissa aspekter av USAs politiska- och samhällsstruktur är lite föråldrad. Vissa saker kanske borde ändras på, något som inte lär hända i första hand då konservatism är så pass utpräglat i USA. Kanske är det landets framgångar genom historien som gör att det konservativa tänkandet är så starkt. Den starka konservatism inom landet tror jag dock i vissa aspekter låser och hämmar USA som land. För att USA ska kunna fortsätta en supermakt i framtiden tror jag att man ganska snart måste komma underfund med den splittringen som finns inom landets politik. Flera åsikter är så klart viktigt för en demokrati, men när oenigheten gör regeringen handlingsförlamad blir det problematiskt. Kanske är vissa konstitutionella hörnstenar landet vilar på, som t.ex. maktdelningsprincipen, också grunden till en del av de problem som landet dras med idag.

 

 

 

Massmedia

Massmedias roll i Ryssland

Man har åsikter om nästan alla länder i världen, men hur kan man ha det om man inte har besökt landet. Jo, genom massmedia. Men hur kan vi veta att den informationen helt stämmer? Är det verkligen trovärdigt och verklighetsbaserat eller är det den syn media vill att vi ska ha om just det landet? Man ska aldrig riktigt helt tro på vad media säger utan om du vill veta om det är en äkta källa så kan du alltid ha minst två olika källor som påstår samma sak. Massmedia är inte bara ett hjälpmedel att ställa fram olika länder på ett visst sett utan även att ge ut och sprida nödvändig information. Utan massmedia i alla dess former skulle vi aldrig kunna få reda på vad som händer i världen. Vissa medier som skvallerblaskor osv. ska man ta med en nypa salt men det finns även tidningar (morgontidningar) som kommer ut varje dag som ger ut trovärdig information utan att vara allt för påverkad.

I Ryssland är massmedia en viktig informations spridare, främst till andra länder då det ibland kan vara svårt att få fram all information utan att den är censurerad då regeringen granskan den mesta median i landet. Ryssland har väldigt splittrade synvinklar när det gäller massmedia. Om man frågar regeringen så tycker de att media fungerar jätte bra och att allt fungerar som det ska osv. Men när man går längre bort från de som styr får man en helt annan synvinkel. Regeringen och framför allt Putin styr massmedia och dess information men påstår att det fungerar bra medan andra säger att mycket blir censurerat och de ofta förvränger bilden av hur Ryssland verkligen ser ut och fungerar. Även internet sidor kontrolleras så man får vara på sin vakt vad man skriver på exempel vis Facebook.

En av de mest utsatta grupperna i Ryssland är journalister. Om man är journalist i Ryssland står man inför ett val, vara på regeringens sida och använda censur men samtidigt leva utan skräck eller vara på den verklige sidan och berätta vad som egentligen händer, använda kritik osv mot landet men då även vara beredd på att leva i skräck och väldigt utsatt. Det finns en lång lista på dödade eller skadade journalister, därav många inte har fått någon rättegång pga. att man inte kan fastställa någon brottsling. Frågan är vem det är som står bakom alla dessa brott mor journalister och hur kan så många komma undan med det? Är det egentligen inte många personer bakom dåden utan kanske en enskild grupp med högposition. När man lever i ett land där folk dör pga. att de säger och skriver vad de tycker är det inte så många som vågar lösa brotten utan lämnar dem som de är. Ett exempel är Michail Beketov. Han är chefredaktör för en av Moskvas lokaltidningar, han är känd för att våga säga och skriva det han tycker. Beketov hittades grovt misshandlad utan några vittnen och utan någon brottsling[1]. Detta är bara ett av många fall av journalister som skadas, dödas eller fängslas. Jag har nämnt problemet med censur och yttrande frihet i tidigare inlägg[2].



Massmedia, USA

För att en demokrati ska kunna fungera och ha välfungerade val, krävs det en informerad befolkning. Yttrande- och tryckfrihet samt rätt till fritt informationsutbyte blir då viktigt, massmedia har därför en nyckelroll i hur väl länder fungerar demokratiskt. Det är massmedia som förser oss med den information som vi använder för att bilda våra åsikter och göra våra val. Därför är en trovärdig och nyanserad massmedia avgörande för en välfungerande demokrati.

Yttrande- och tryckfrihet samt rätt till fritt informationsutbyte är rättigheter som genom hela USAs historia har varit konstitutionellt skyddade. USA har dessutom de mest välutvecklade massmedierna i världen.  Massmedier som dessutom har en global publik likt inget annat land.

Det finns såklart en hel del nyhetsmedium att välja på i USA, mängder av radiokanaler, tidningar finns och internet används av de flesta. Men det är TV som är USAs populäraste medium, då det i nästan 99 % av alla hushåll finns en TV. Tillgång till information är där med inget problem i USA, dock kan informationen vara vinklad. De fyra stora programföretagen i USA; NBC, CBS, ABC och FOX, är alla kommersiella. Det betyder inte nödvändigtvis att nyheterna de förmedlar behöver vara vinklade, dock finns det alltid ett ekonomiskt krav från sponsorskapet av dessa företag. Detta riskerar att mer relevanta nyheter kan hamna i skuggan av irrelevanta nöjesnyheter i jakten på tittarsiffror. Tittarna kan då gå miste om viktig nyanserad information kring vissa nyheter.

Om man tittar närmare på det sistnämnda programföretagets nyhetskanal, FOX News, så stöter man på en hel del kontroverser kring nyhetskanalen. FOX News har generellt högst antal tittarsiffror av alla amerikanska nyhetskanaler, trots det har många anklagat nätverket för att vara partiska i flera av deras nyhetsbevakningar, då de ofta har en republikansk synvinkel. Fox News har offentligt förnekat sådana anklagelser, men ser man kritiskt på deras sändningar så är det svårt att komma ifrån, särskilt då flera av kanalens ägare och förvaltning genom har åren har varit kopplade till republikanerna. Allt detta gör ju såklart att deras objektivitet kan ifrågasättas, något som är särskilt oroväckande då nyhetskanalen är den största i landet.

Sådana vinklade och onyanserade nyhetsframställningar kan hämma ett lands demokrati, då folks ställningstaganden generellt blir mer enkelriktade och individens val inskränks. Vilket begränsar demokratins syfte, att olika åsikter ska kunna framföras.[i]

 



Mänskliga rättigheter, USA

USA har ända sedan landets början betonat fri- och rättigheter i landet, dessa är grundläggande i konstitutionen som hela landet vilar på. I självständighetsförklaringen the Declaration of Independence beskrivs det redan i första meningen att alla är skapade lika och har samma oförytterliga rättigheter till liv, frihet och strävan efter lycka. Detta skrevs och antogs 1776 och kom att representera en moralisk standard för USA att sträva efter. Trots det så var slaveri lagligt fram till 1865 och efter följde rasism i form av diskriminering och segregering gentemot afro-amerikaner, som på flera håll i landet, särskilt södern, var väldigt påtaglig. Det dröjde ända till 1964 då the Civil Rights Act, en lag mot diskriminering av bl.a. ras, och som förbjöd ras-segregering, i skolor, på arbetsplatser och offentliga rum, trädde i kraft.[1] Alltså uppnådde inte USA under flera år en del av de krav på mänskliga rättigheter som deklarerades av FN 1948.

Även om det numera finns lag mot alla former av rasism i USA, så är rasism något som än idag är ett problem på sina håll i landet. Den största kontroversen har uppstått kring rättsväsendet, där diskriminering av ras är något som enligt många är ett förekommande problem. Framförallt vid rättegångar anses flera domar ogynnsamma för afro-amerikaner ha berott på rasfördomar.

Så sent som i somras uppstod en enorm uppmärksamhet och kontrovers till en sådan rättegångs utfall. Den 10 juni började George Zimmermans rättegång, Zimmerman var anklagad för andra gradens mord samt dråp då han den 26 februari 2012 sköt ihjäl den 17-åriga afro-amerikanska high school-studenten Trayvon Martin i Sanford, Florida. Zimmerman upptäckte Martin stryka runt i bostadsområdet där Zimmerman bodde och där Trayvon Martin tillfälligt bodde. Zimmerman ringde polisen för att anmäla en ”misstänkt person”, han blev då instruerad av larmcentralen att inte närma sig personen vilket han bortsåg från och ögonblick senare hörde grannar skottlossning. Zimmerman medgav att han sköt Martin, men hävdade att det var i självförsvar. Sedan i rätten försvarades Zimmerman med att det var självförsvar och trots att Martin var obeväpnad så angavs trottoaren som ett vapen som enligt Zimmermans försvarare gjorde Martin beväpnad då han påstås slagit Zimmermans huvud mot trottoaren. Den 13 juli friade juryn Zimmerman från alla punkter, en dom som skapade stor enorm kontrovers, då den av många hävdades ha en fördomsfull bakgrund.[2]

Om man ser kritiskt på detta domslut och andra liknande, så strider USAs rättsväsende i vissa fall mot mänskliga rättigheter. Mer specifikt så strider de framförallt mot Artikel 7 och 10 i FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna. Dessa två artiklar omfattar allas lika rätt för lagen och berättigade skydd mot diskriminering, samt att alla på samma villkor är berättigade till en rättvis, offentlig, oberoende och opartiskt domstol.[3]

 

 

 

 

 

 

 



[1] http://www.history.com/topics/civil-rights-act

[2] http://www.cbsnews.com/george-zimmerman-trial-trayvon-martin-case/

[3] http://www.fn.se/fn-info/vad-gor-fn/manskliga-rattigheter-och-demokrati/fns-allmana-forklaring-om-de-manskliga-rattigheterna-/

Kriterier för demokrati, USA

För att ett land ska kunna kallas demokratiskt så är i första hand ett folkstyrt beslutsfattande ett måste. Det är därför viktigt att landet har regelbundna val där allmän lika rösträtt gäller. Fria val är fundamentala i en demokrati, dels för att folkets åsikter ska uppmärksammas men även för att indirekta, d.v.s. representativa val, ska kunna förmedla folkets åsikter. För att det politiska systemet ska vara demokratiskt måste det finnas flera partier att rösta på och fri partibildning är vitalt. Därför är också yttrande- och tryckfrihet samt rätt till fritt informationsutbyte ytterligare kriterium för att ett land ska kunna utge sig demokratiskt. Fler kriterier som jag anser är viktiga för demokrati är mänskliga rättigheter som religionsfrihet, rättssäkerhet och jämställdhet.

Om man ser på hur USAs politiska system är uppbyggt så fyller landet kriterierna för en demokrati väl. Republikanism tillsammans med en form av klassisk liberalism är den dominerande ideologin i landet. En ideologi vars princip är att motarbeta politisk korruption och där yttrande-, tryck- och religionsfrihet är något som regeringen inte får undertrycka. Likhet inför lagen är något som ideologin också omfattaroch alla ska ha rätt till en rättvis rättegång enligt den amerikanska konstitutionen. Sen omfattar ideologin så klart även demokrati, ett folkstyre, där regeringen är ansvarig inför medborgarna, som kan förändra representationen genom val.[1] Alla berättigade väljare, d.v.s. alla medborgare 18 år och över, kan delta i folkomröstningar om t.ex. tillägg och lagar, både på nationell nivå men mestadels sker dessa val på delstatsnivå. Delstaterna har nämligen egna lagar, men dessa kan inte bestrida konstitutionen eller vara motstridiga de federala lagarna, dvs. de nationella.[2]

Inom delstaterna röstar även medborgarna fram de som ska representera delstaten i kongressen. Två senatorer från varje delstat till senaten, samt representanter till representanthuset (antal baserat på delstatens folkmängd).

Den verkställande makten, d.v.s. presidenten väljs däremot indirekt av befolkningen. Genom det s.k. Elektorskollegiet så väljs presidenten istället utav elektorer, antalet elektorer i varje delstat är lika med antal ledamöter som delstaten har i kongressen. Varje delstat har där med minst 3 elektorer men de med högre folkmängd kan ha många fler, t.ex. Kalifornien som har 55 elektorer. Elektorerna är knutna till en viss presidentkandidat och är valda efter en ”vinnaren-tar-allt” basis, d.v.s. om en presidentkandidat vinner majoriteten av rösterna i en delstat, hur hårfint det än må vara, så får denne alla elektorsröster från den delstaten. Får kandidaten sedan majoriteten av de 538 elektorsrösterna, alltså minst 270, så har denne vunnit valet.[3] Detta system kan anses odemokratiskt i och med att ett presidentval kan vinnas utan att den vinnande fått en majoritet av folkets röster. Systemet med Elektorskollegiet kan därför anses vara ett system som ger den individuella rösten mindre vikt. Så sent som år 2000 hade vinnarsidan faktiskt färre av folkets röster än den förlorande, då George W. Bush kunde tack vare några nyckeldelstater besegra sin motkandidat Al Gore.

Elektorskollegiet gör också att individens röst kan väga olika mycket beroende på i vilken delstat man bor i. Om du bor i t.ex. delstaten Wyoming så får den president du röstar på (om denne får majoriteten av rösterna i delstaten) endast tre elektorröster. Många hävdar därför att väljarna i delstater med högre antal elektorer får mer uppmärksamhet av presidentkandidaterna och att deras inflytande på valet där med blir oproportionerligt. Dessutom finns det många delstater där stödet till ett av partierna är så pass högt att dess kandidat med säkerhet kommer vinna delstaten. Mindre uppmärksamhet riktas där med till dessa delstater och fokusen läggs istället på de färre mer osäkra delstaterna vilka då får en starkare ställning i valet.

Något annat inom det amerikanska politiska systemet som kan skapa problem är maktdelningsprincipen mellan de tre grenarna av den amerikanska regeringen; presidenten, kongressen och högsta domstolen. Maktdelningsprincipen är i grunden ett bra system för att förhindra någon av de tre grenarna att få för mycket makt. Däremot så kan det föra med sig ett problem då den verkställande makten, presidenten kan ha stora svårigheter att genomföra sina politiska åtgärder som denne blivit folkvald för. Detta p.g.a. att en vald president kan ha sina politiska motståndare som majoritet i kongressen och därför få sina förslag nedröstade där. Ett färskt exempel på detta var när USAs regeringen nyligen fick stängas ned p.g.a. oenighet kring den demokratiska presidenten Barack Obamas sjukvårdsreform, känt som ObamaCare som gång på gång röstades ned i representanthuset med republikansk majoritet. Ett ytterligare problem som presidenten kan stöta på är oenigheten med högsta domstolen. Högsta domstolen består av nio domare och dessa väljs nämligen på livstid, den äldsta idag är en cancersjuk 80-åring och majoriteten av dessa domare är republikanskt valda. Även USAs maktdelningsprincip har visat sig effektiv genom åren så kan man med överstående fakta argumentera om att den är lite omodern.

Om man ser till de rättigheter som varje individ bör ha i en demokrati, så gör en amerikansk lag införd i början av milleniet, att vissa grundläggande demokratiska rättigheter jag tidigare resonerat om har ifrågasatts. Lagen är den s.k. Patriot Act-lagen som infördesden 26 oktober 2001 till en följd av de terrorattacker som drabbade landet drygt en månad tidigare. Lagen är avsedd att underlätta bekämpandet terrorism genom att stärka den inhemska säkerheten och bredda brottsbekämpande myndigheters befogenheter när det gäller att identifiera och stoppa terrorister. Lagen underlättar detta genom att öka underrättelsetjänsters befogenhet att ta del av information, lagen har bl.a. hävt begränsningarna för kommunikationsövervakning. The Patriot Act ger dessutom underrättelsetjänsten FBI ökad befogenhet att få tillgång till personlig information, något som gjort att stor kontrovers har uppstått kring lagen.[4] Den anses av många okonstitutionell, då den kränker de medborgerliga friheterna och trots att den enligt dess anhängare har varit avgörande i ett antal utredningar och gripanden av terrorister, så kan man å andra sidan argumentera att den underminerar själva demokratin den syftar till att skydda. Vi har sedan Snowden-affären även sett hur USAs iver att samla information kan drabba oss i Europa.



Källkritik och slutsats - England

 

Ne.se
Ne.se kan kallas för en primärkälla då det är en hemsida på internet som är ett uppslagsverk. Artiklarna och informationen som finns på ne.se är skrivna av experter inom det område som texten handlar om. När de hänvisar till någon källa använder de sig av böcker och avhandlingar. Dessa källor kan i sin tur behöva kollas upp eftersom det är svårt att veta vad det är för böcker. Ragnar Hall är skribenten för texten om Storbritannien. Om man vill veta mer om vem han är går det att kontakta Ne.se.
Texterna är objektivt skrivet och är därför inte heller vinklad.
Källan är användbar för mig då det handlar just om England.

 

Landguiden.se
Är en välkänd sida på nätet som skolan rekommenderar och uppdateras löpande av redaktörer på Utrikespolitiska Institutet som följer utvecklingen i världen. UI är en oberoende institut för forskning om utrikespolitiska frågor. Deras syfte är att förbjuda och främja intresset för utrikespolitiska frågor.
För att se när sidan senast är uppdaterad är det bara att skrolla ned. De sidor jag använt mig av är uppdaterade tidigare under året, några få är också uppdaterade under 2012. I och med att de är uppdaterade så pass nylige så bör informationen stämma.

Man kan lätt läsa på landguden om deras källkritik som gör att tilliten till sidan stärks eftersom de själva skriver ut vart de har tagit och hur de får tag på informationen.  Redaktörerna kolla i mängder av artiklar och fakta och prövar innehållet innan de publicerar det på landguiden. Källor som Världsbankens datorbas, årsraporter ifrån Amnesty International och nyhetssidor används.
 Landguiden är inte en primärkälla utan en sekundärkälla då de använder andras information till sin hemsida. De har relevans, då det som står på sidan är om det man söker information om.            

 

Medialized A film by Johan Romin och Erik Sandström 2011

Filmen har en tendens att välja att bara visa de dåliga sidorna hos massmedian och inte de bra. Filmen går inom ämnet massmedia, men den är vinklar mot det dåliga i median. Den gjordes år 2011 vilket är två år sedan, så relativt ny är den. Men på två år hinner det ändå hända ganska mycket i mediavärlden. Johan Romin jobbar på UR, men vem Erik Sandström är och vad han jobbar med går inte att få fram. Att Johan Romin jobbar på UR – Utbildningsradion visar på att filmen är gjord för att utbilda personer runt om i världen om hur massmedian ser ut i. 

 

Dm5 Europa och Centralasien – Storbritannien MR – rapport.
Dessa texter skrevs under 2010 och 2007 vilket gör att det kan ha förändrats mycket under de åren som har gått sedan dess. Tiden kanske inte stämmer så bra in i detta fall. Det man kan gör är att när nästa rapport kommer ut (den ska komma detta år) så kan man jämföra alla tre och se om något stämmer i år också. Utrikesdepartementet är ett av departementen som finns i Sveriges riksdag och arbetar med kontakt till andra länder. De har hand om mänskliga rättigheter, vilket är precis det som rapporten handlar om.  Rapporten är också inriktad på Storbritannien och inte blandad med flera länder.
Texten är i vissa fall inte en primärkälla då de hänvisar till andra rapporter i vissa stycken. 

 http://news.sky.com/story/921194/mp-smacking-law-partly-to-blame-for-riots
Sky News
Sky News är en brittisk nyhetskanal, den vänder sig till brittiskpublik och inte till en internationell. Tidningar i Sverige hänvisar till kanalens hemsida i sina artiklar. Artikeln om barnaga är skriven i januari 2012, ungefär ett år sedan.  

Dn.se
DN är en trovärdigkälla då det är en av våra största nyhetstidningar. Tidningen är oberoende och liberalistisk. Att den är liberalistisk kan få konsekvenser, men när det gäller barnaga i England är det svårt att tro att de skulle vinkla detta till en liberalistisk syn. DN är beroende av media från England då de hänvisar till brittiska nyhetshemsidor i sina artiklar.
Svenska tidningar hänvisar ofta till tidningar runt om i världen där de har fått information ifrån. Därför blir tidningen oftast också en sekundärkälla.   

Aftonbladet
Aftonbladet är en kvällstidning det vill säga att deras nyheter ibland är överdrivna för att läsarna ska få en bra historia att läsa om. Dessutom är texten om ungdomsfängelset från år 1998, det gör att det är svårt att förlita sig på de uppgifter som står i artikeln.

Därför demokrati – Sveriges Riksdag. / Riksdagen - Avskaffande av monarki

Därför demokrati är tryckt år 2010 och skriven av riksdagen. Därför demokrati är ett studiematerial för att lära ut om hur demokrati fungerar i Sverige och i resten av världen. 

 

Avskaffande av monarki är skriven 2011, det jag har använt mig av från texten går att hitta på flertal källor, vilket gör att man litar på den informationen. Riksdagen styrs av Sverige regering och därför antar man att de är objektiva men texter är skriven endast av vänsterpartister. De kan rikta informationen som de vill och åt vänster för att gynna sitt parti.  

 

Riksdagen kan vara en sekundärkälla eftersom att det ofta är en annan person som skriver än den som kom på det. För att skriva om demokrati så krävs det att man hämtar information någonstans ifrån för att få en vidare syn på ämnet. Men riksdagen sitter på lagar vilket är en sorts primärkälla. Om det är samma person som stiftar lagen som sedan skriver en text om samma ämne så bör det kunna ses som en primärkälla.

 

 

 

http://www.regeringen.se/sb/d/1522/a/11610
Texten är uppdaterad som senast den 24 april 2013, alltså uppdaterad nyligen.
Då det är regeringen som är med och stiftar lagar så bör det vara en säker källa, då texten handlar om hur processen går till när man stiftarlagar. Texten är objektivt skrivet utan personliga åsikter.
Eftersom att regeringen är de som styr Sverige, så kan informationen vara vinklad för att få Sverige att se bra ut som land.

Wikipedia
Wikipedia är en riktig andrahandskälla då vem som helts kan gå in och skriva, därför är det också lätt att felaktig information kommer upp på hemsidan. För att komma till en möjlig primärkälla kan man följa fotnoterna på wikipedia, men man kan komma till ännu en sekundärkälla. 

Slutsats

Som en början tror man att England är ett land som är perfekt, men ju mer man dyker in i landet så inser man att det kanske inte är perfekt. De är en demokrati, de kan man inte gå miste om. De uppfyller flera av mina krav på ett demokratiskt land.
Men när jag kom till mänskliga rättigheter och läste om barnen som får stå ut med att bli slagna av föräldrar och att det är lätt för dem att hamna i fängelse, så slog det mig att landet hade sina svaga punkter. Jag är helt emot barnaga och tror inte att de kan hjälpa föräldrarna att få väluppfostrade barn som inte ansluter sig till ”fel” gäng i samhället. Jag tror snarare att föräldrarna kanske behöver prata med barnen om det är så att de hamnar i en krets av vänner som inte är bra för dem. Om barn blir slagna som små tror jag att de lär sig att det är helt okej att slåss. Alla människor har olika värderingar och därför tycker man ofta att flera gör fel fast att dessa inte tycker det enligt sina värderingar vilket bygger upp stora konfliker.

Att Englands media har hamnat i blåsväder flera gånger tycker jag egentligen inte är så konstigt. Tidningar gör allt för att få den bästa nyheten, de gör de säkert även här i Sverige. Det är såklart fel det som de gör med att avlyssna telefoner och muta poliser, enligt mig är det bra att de blev påkomna med detta och att just i detta ögonblick pågår en rättegång mot flera chefer. Jag håller även med Fraser Nelson om att landet förlorar sin pressfrihet om politikerna sätter igång Leveson rapporten.

  

 

 

Källkritik och slutsats, Vitryssland

När man granskar källor för att få reda på ifall de går att lita på är det viktigt att man är kritisk och jämför information. Man brukar säga att det finns tre stycken faktorer som är bra att se till. Dessa är ”avstånd” (hur stort avståndet är mellan att texten är skriven och att händelsen utspelades), ”beroende”, det vill säga om den som berättar har fått information av någon annan, (ju längre led det är till själva ursprunget ju mindre trovärdig blir texten). Till slut har vi den tredje faktorn som brukar kallas ”tendens”. Med tendens menas om ifall berättaren får ut något själv av att berätta historien, kanske den skulle ändra historien för att vinna ära eller liknande. Med andra ord ”om informationen är vinklad”. Det finns även en faktor som kallas äkthet, vilket är ifall källan är äkta eller en förfalskning.

Källorna jag har använt varierar i pålitlighet rätt mycket. Till exempel så har jag tagit fakta från hemsidan ”landguiden”. På landguiden så uppdateras informationen kontinuerligt av utrikespolitiska institutets redaktörer och dessutom står det varifrån all information har hämtas. Denna kontinuerliga uppdatering gör att avståndet inte är något problem i detta fall. Att man skulle vinkla informationen på languiden.se är självklart möjligt. Dock är texterna ur väldigt många olika perspektiv, och det är aldrig någonting som är osäkert eller känslor som uttrycks som att de vet vad det är. Samma sak gäller troligen beroendekriteriet med eftersom att redaktörerna antagligen har direktkontakt med sina informatörer, det innebär såklart att landguiden är en andrahandskälla, vilket kanske inte är lika bra. Dock är de flesta källorna nuförtiden i andrahand, och det är mycket svårt att hitta förstahandkällor här i skolan. Då gäller det att man är i det landet, upplever det själv eller intervjuar människor. Jag har även jämfört informationen med andra hemsidor (så som ne.se) och sett att det står samma sak. Därför tycker jag att landguiden på det hela taget är en mycket trovärdig källa.

Andra källor jag använt mig av är ne.se, globalis, amnesty, europaportalen, mänskligarättigheter.se och wikipedia.

Ne.se är hemsidan som tillhör det stora uppslagsverket i bokform, och är liksom landguiden en mycket trovärdig källa i alla dess aspekter. Den är även mer trovärdig i avstånd än böckerna eftersom att informationen, precis som landguiden, uppdateras kontinuerligt. Hemsidan är skriven av ca 4500 experter och används av lärare, bibliotekarier och allmänheten. Ne samarbetar även med UR vilket ger dem ännu rikare information. Det faktum är att båda dessa hemsidor har lösenord och kostar gör de ännu mer professionella och säkra. Då är de säkerligen granskade för att de ska leva upp till sina förväntningar, och inga utomstående kan skriva själva. Precis som landguiden är ne.se är beroendekriteriet relativt bra   

Globalis är en annan hemsida jag besökt. Där man kan få reda på statistik av olika slag. Allt material på globalis.se skrivs ursprungligen av Norska FN-sambandet och översätts av Svenska FN-förbundet, detta kan innebära problem i beroendekriteriet. Speciellt då källan faktiskt är översatt. Då kan det lätt ske tolkningsfel. Däremot är FN-förbundet en trovärdig källa då de har direktkontakt med de viktiga besluten och idéerna i FN. Avståndet i texterna är också, liksom de andra två, kontinuerligt uppdaterade. Tendensen är precis som de andra möjlig, men inte nödvändig. Hemsidan är västerländsk, nordisk, och detta kan ju självklart göra att hemsidans ögon på andra länder som inte har samma uppfattningar kan bli lite kyliga.

Hemsidan Amnesty.org tillhör organisationen ”amnesty” som kämpar för mäskliga rättigheter. Källan uppdaterar oss om vad mäskliga rättigheter innebär, samt var någonstans de saknas och amnestys egna önskade ingripanden. Informationen stämmer överens med andra källor jag använt mig av och är direktinformation från organisationen som jobbar med dessa frågor. Vad de skulle ha för tendens är samma som den förra, att man ser allting ur sina egna ögon, men samtidigt; vem vill inte ha sina mänskliga rättigheter upprättade? Dessutom kommer medlemmarna från hela världen, över 150 länder och territorium. Hemsidan uppdateras även kontinuerligt.

Källan europaportalen.se är en webbtidning om EU och Europa. Denna bevakas av opartiska redaktioner i Bryssel och Stockholm och ägs av Europaportalen.se vars medlemsorganisationer representerar arbetsgivare eller löntagare på den svenska arbetsmarknaden. Sajten uppdaterar sin information om ekonomi och politik dagligen, och är på det sättet godkänd i avståndskriteriet. Tendenser kan självklart existera i form av nedlåtande över länder som inte är med i EU t.ex., om man får vara uppmärksam på detta och läsa texterna med opartiska ögon samt jämföra med andra källor. Källan är väl egentligen andrahand, då skribenterna inte är med om händelserna själva, men samtidigt är inte informationen särskilt långt gången innan den når redaktionerna. Dessutom så granskades texterna ju även av opartiska experter.

En väldigt informerande källa jag fann var regeringens webbplats om mänskliga rättigheter. På sajten kunde man få tag på UDs rapporter i dokumentformat, vilket ingav en väldigt trygg känsla av professionalitet samt sekretess.  Webbplatsen upprättades 2002 och är drivs som ett samarbete mellan Arbetsmarknadsdepartementet och Utrikesdepartementet, som ansvarar för regeringens nationella respektive internationella arbete med mänskliga rättigheter. Informationen jag fann var uppdaterad mycket nyligen, och all information var även daterad så att läsaren inte lurades. Dock kan tendenskriteriet bli lite farligt här, speciellt om man skulle söka fakta om Sverige. Sverige vill ju självklart framställa sig självt som ett duktigt land gällande de mänskliga rättigheterna. Dock var de ingenting jag läste som de uttryckte sig helt konkret om, utan var alltid väldigt ödmjuka med informationen om någonting inte var helt klart. Beroendet är självklart inte förstahand, men samtidigt är det ju regeringen om några som får den renaste informationen från sina andra källor. Dessutom är de som sitter där experter i sitt område.

Wikipedia däremot är lite förbjudet område. Dock går det ofta att finna ganska bra information där, men det gäller verkligen ha sina kritiska ögon på helspänn. Jämför, dubbelkolla och använd ditt logiska tänkande. Dessutom kan du för det mesta trycka på länkarna längst ned på sidan för att bli helt säker på din sak. Beroendet är inte bra, med tanke på att vem som helst kan gå in och ändra. Kanske, om alla haft rätt och var seriösa som skrev där, att avståndet hade blivit godkänt på grund av det kontinuerliga uppdaterandet, men så är inte fallet. Även tendensen samt äktheten kommer in här, då man inte vet vem som skriver eller om det den skriver är helt falskt. Kanske personen som skrev att Gud finns var starkt religiös och kunde vinna på att skriva ut sina egna åsikter där. Då gäller det att komma ihåg skillnaden på åsikt och information.

Ja, nu kommer ännu en mindre pålitlig källa. Denna är hem.passagen.se vilket är ungefär som blogg.se, bara att man startar egna hemsidor. Här hittade jag ett stycke om itryssland, som förvisso stämde överens med andra källor jag tittade upp. Här kan det självklart vara experter som skriver, men det är det ingen som vet. Det skulle lika gärna kunna vara Kurt 42 från Halland som bara uttrycker sina åsikter och fakta han hört från sin kompis kompis brorsa… Denna källa är med andra ord inte pålitlig ur varken äkthet-, avstånd-, tendens- eller beroendekriteriet. Anledningen till att jag valde den var för att jag, som sagt, jämförde informationen med andra källor jag hittat, och fann att det stämde någorlunda bra överens.

Jag har även använt mig av webbtidningen ETC. ETC är beroende av tips från läsare och allmänhet, där varje tipsare får vara anonym. Detta är tydligt andrahandsmaterial och skulle förstås inte behöva vara helt sant. Dock får alla tidningar in nyheter via tips, och ändå litar vi på dem. Det skulle faktiskt förvåna mig ifall det var så att tidningarna inte kollade upp sina tips när de får dem. Granskar och ser att det finns sanning i dem, eftersom att det faktiskt är förbjudet att sprida falk information. Med andra ord är källan si sådär ur beroendekriteriet och bra ur avståndskriteriet (på grund av daglig uppdatering). Tendensen skulle kunna vara lite svajande eftersom att alla tidningar är politiskt inriktade av något slag, vilket man brukar kunna lägga märke till i tidningens ledare. Man brukar säga att DN är röd och SVD blå, men vad ETC är kan jag inte riktigt klura ut. Hur som helst så påverkar den politiska inriktningen självklart från vilket perspektiv nyheterna framförs.

Parties-and-elections.eu är en hemsida som ger en omfattande bild över Europas alla parlamentsval, partier och politiska ledare. Databasen uppdaterar varje månad och är förmodligen opartisk då all fakta bara är ren fakta, i vilket fall det jag tog därifrån. Beroendekriteriet är antagligen andrahand, då skribenterna säkerligen inte varit med om allting själva.

Sammanfattningsvis anser jag mina källor, övervägande, vara mycket pålitliga.

SLUTSATS

Slutligen kan vi alltså fastställa att Vitryssland, trots sina skrivna lagar, har långt kvar för att nå både demokrati och mål inom mänskliga rättigheter. Landet styrs av en diktator, och all information granskas oh vinklas. I länder som Vitryssland får människor svårt att bilda sig en egen uppfattning om världen, och kanske manipuleras att tro att sättet de styrs på är fullkomligt normalt och bra. Det gäller alltså att ge människor tillgång till information och att hjälporganisationer går in. Kanske att man ordnar en masstrejk för att försöka välkomna demokratin i landet.

Demokratikriterium i Vitryssland

(Fotnoterna gick inte så bra att kopiera in i texten igen efter ändring)

Demokrati

Det finns många kriterier för att ett land ska få kallas för en demokrati. Både om hur valen ska gå till och mäskliga rättigheter inom alla områden. Ja, demokrati är ju faktiskt, mer eller mindre, en mänsklig rättighet.

 Jag har plockat ut vissa kriterier, som jag tycker utmärker sig lite extra mycket.

Yttrande- och tryckfrihet samt rätt till information.

Anledningen till att jag tycker att detta kriterium är så viktigt är på grund av dess grundlighet. Har man inte rätt att få information så kan man inte skaffa sig en rätt och egen uppfattning om omvärlden, det bör ju trots allt finnas en pluralism (mångfald av åsikter) i ett demokratiskt land.[1] Det finns dock länder där större delen av information censureras, som t.ex. Kina och Vitryssland, där mycket information är vinklad. I Vitrysslands konstitution är yttrand- och tryckfrihet grundlagt, men fungerar detta i verkligheten? [1] Nej, uppenbart inte, eftersom att landet är rankat som en av de 25 sämsta, enligt reportrar utan gränser. I detta land är det staten som äger TV- och radiorättigheterna, där det sänds tre stycken ryska kanaler, varav ingen av dem innehåller någon kritisk granskning av Vitryssland. Den icke-statliga radiokanalen "Autaradyo" stängdes ner efter att ha publicerat en kampanj över oppositionella kandidater för presidentvalet. (manskligarattigheter.se). Även de oberoende tidningarna är utsatta för motstridigheter utan dess like, de får, t.ex., inte prenumereras på, och en mängd av andra ekonomiska påtryckningsmedel som att reklamannonsörerna inte vågar annonsera i tidningen p.g.a. risk för replessalier från myndigheterna. [2]

2010 bestämdes det även att  ett analyssystem skulle starta, som ska få bestämma vilken information som ska få finnas tillgänglig på internet. I samband med det, infördes även att staten skulle få rätt att begära uppgifter från internetleverantörer om privata användare. Det blir svårt att vara anonym på internet, då man t.o.m. måste visa pass på internetcaféer. Vitryssland har även skaffat sig rätt att blockera sajter de anser vara oanständiga eller hotande. Lukasjenko utrycker att ”detta är ett sätt att skydda medborgarna”. [2] 

Yttrandefrihet och tryckfrihet innebär att man får säga och trycka vad man vill så länge det inte uppfattas som kränkande, hets till våld, uppröjande av hemlig information eller diskriminerande. [3] I Vitryssland existerar det inga oberoende medier längre. Vill man kan man försöka få dem på kort- och mellanvågsradiosändningar från Polen och Litauen, men även det skulle säkerligen kunna straffas. Regimen i Vitryssland drar sig inte för att fängsla och straffa de motstridiga. Ett uppmärksammat fall var när korrespondenten till en Polsk tidning dömdes till tre års villkorligt fängelse. [3]

Yttrandefriheten är också viktig för att man ska kunna ifrågasätta och kritisera. Den kan även minska korruption då majoriteten har makten.

 

 

 

Jämlikhet

Jämlikhet innebär att alla är lika mycket värda, kvinnor som män, svarta som vita, handikappade som friska. Jämlikhet och jämställdhet är något vi fortfarande har problem med världen runt, exempelvis får kvinnor mycket mindre i lön för samma arbete som män, vilket är helt absurt. I många länder är det dock ännu värre, och ett stort antal flickor har inte ens rätt till utbildning, eller gifts bort vid en alldeles för tidig ålder. Att alla behandlas lika, få samma respekt och förutsättningar är extremt viktigt. Tänk vilken stor arbetskraft och vilka fantastiska idéer världen missar bara genom denna kränkning. I flera fall har kvinnor inte ens samma rösträtt som män, och på så sätt blir ju demokratin inte alls demokratisk.

Dessutom är ju grundidén med demokrati att alla ska ha det bra, och ifall kvinnor eller handikappade förtrycks och hålls inne i mörka rum eller, mot sin vilja, döljs under en burqa kan ju inte landet kallas särskilt demokratiskt.

I Vitryssland är det relativt jämställt, om man bortser från att hela befolkningen lyder under Lukasjenko. Dock handlar allting om relativitet. När jag skriver relativt, syftar jag på jämförelser med, exempelvis, länder som Saudiarabien. För om man skulle jämföra Vitryssland med länder som Norge och Sverige skulle man nog kunna säga tvärtom; att Vitryssland är relativt ojämställt. Homosexualitet blev exempelvis lagligt 1991 i samband med sovjetunionens fall, å andra sidan fick organisationen ”Gaybelarus” avslag från justitiedepartimentet när de ville bli registrerade som en officiell organisation för att kämpa för homo- och transpersoners rättighet.[4] Utifrån det kan man ju fortsätta spåna över ifall det verkligen är så jämställt. Enligt globalis.se, är dock jämställdheten i arbete (utöver jordbruk) 56%, vilket ändå är över min förväntan.[5] Enligt manskligarattigheter.se så har dessutom kvinnosiffran i parlamentets representantshus ökat markant. Sedan valet 2008 ligger siffran på 30 procent.

I Vitrysslands konstitution står det, klar och tydligt, att kvinnor ej skall diskrimineras, samt ha samma rättigheter som män. Dock har många kvinnor sämre lön, och de är gravt underrepersenterade bland Vitrysslands makttjänster. Ja, Vitryssland beskrivs som ett patriarkalt samhälle, och "FN:s kommitté för avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor" har kritiserat Vitryssland för överbetonar kvinnans modersroll och medvetet stärker könsstereotyper.

Det första jag tänkte när jag valde Vitryssland var "prostitution", och varför det? Våldtäcksanmälningarna är cirka 100 stycken per år, men fallen är säkerligen många fler än de som anmäls. Kvinnomisshandel är inte något som offentligt diskuteras, och enligt FN kan 30 procent av kvinnorna varit utsatta för våld i hemmet, och tolv procent för sexuella trakasserier på arbetsplatsen (amnesty). Dock har man nu infört fängelsestraff och böter om dessa brott anmäls, och även om det bara är "lätta straff" så sägs det att polisen numera tar hand om dem. [4]

Det här med prostutition då? Jo, Vitryssland är faktiskt ursprungslandet för människohandel. Härifrån säljs flickor och kvinnor till Ryssland, mellanöstern och central- och västeuropa. Dock är detta något motsägelsefullt då Vitrysslands myndigheter kämpar ovanligt hårt för att få bort detta, som nu är olagligt sedan 2001. Man, till och med, arrester folk på alldeles för lösa grunder i sin iver att få fast narkotika- och människohandel.

 

Fri partibildning, fler partier att välja mellan

Att kunna bilda partier fritt är en viktig del av våra rättigheter. Det handlar om organisationsbildning och rätten att kunna påverka i samhället. Det är ingen idé att ha en demokrati om folket inte kan påverka besluten. Partibildning är, om inte annat, ett utmärkt sätt att demonstrera på och kan lätt få stor uppmärksamhet och ge folk ännu fler perspektiv.

 

Att kunna välja mellan flera partier är också en milstolpe inom demokratin. En demokrati med endast ett valbart parti är ju inte mycket att ha, lik så bara ett fåtal. Det är väldigt viktigt att man kan hitta en grupp som verkligen står för ens egna åsikter, alternativt att man har möjligheten att rösta blankt. Detta är ett kriterium många länder har svårt med, till exempel har USA i princip bara två partier att välja mellan, de andra partierna är det ett sådant stort avstånd till. Ja, det är väldigt viktigt att partierna ligger någorlunda nära varandra, åtminstone att ett flertal har en chans att få komma med i regeringen så att en pluralism bildas. Annars är det i princip samma sak som att bara ha ett eller två, valbara partier.

Vitryssland har en mycket svag partikultur, och i parlamentet sitter endast tre stycken partier; kommunistiska (med Lukasjenko i toppen), bondepartiet och republikanska (de två senare står för socialism).[6][7] Partierna har endast 5 av de 110 platserna i parlamentet, och resten av platserna är inte bundna till ett parti, men ledamöterna anses stödja regimen.[8] Med andra ord är landet inte särskilt presterande inom detta område. Utöver detta så är det ju i princip ett faktum att Vitryssland har en stark korruptionssiffra, och detta gör att partierna, i stort, inte har någon chans mot det kommunistiska partiet hur stort stöd de än har.

 

Läs- och skrivkunnighet

Enkelt uttryckt kan du inte delta i ett demokratiskt samhälle om du är analfabet. Att se till att befolkningen inte är läs- eller skrivkunniga är ett mycket effektivt sätt att hålla demokratin i skymundan. Då förlorar yttrandefriheten hela sin mening, och ingen mottagare kan längre använda sig av dess information. Man får alltså, lättare, en felaktig bild av omvärlden och dessutom svårare att bilda sig uppfattningar och åsikter. Att bli utlämnad till att lita fullkomligt på vad andra berättar om världen runt omkring kan vara mycket missvisande. En annan svårighet som tillkommer är aktivt samhällsdeltagande och påverkningsrätt. Tänk dig att inte kunna skriva, och vara tvungen att överlåta någon annan uppgiften att formulera dina tankar. Kan du inte läsa igenom det för att se om hen skrivit rätt kan det ju ha blivit brutalt feltolkat. I Vitryssland ska dock detta inte vara ett problem, då analfabetsiffran i landet är mycket låg.[9]

 

Regelbundna val

I Sverige har vi val vart fjärde år, i USA kan man bara vara president under två mandatperioder (4 år)[10]  och i Vitryssland är mandatperioden 5 år.[5]Till skillnad från i USA har Lukasjenko gått in och gjort det lagligt att sitta hur länge man vill som president. Detta är något exremt missgynnande för Vitrysslands befolkning. Lukasjenko har genom korrupta medel förlängt sina mandatperioder, och just eftersom att det hela handlar om korruption så har inte folket någonting att välja mellan.

Presidenten i Vitryssland kan endast avsättas om han på något sätt brutit mot författningen, men då måste minst två tredjedelar av parlamentet rösta för det. Som redan nämnt är i princip alla ladamöter anhängare av regimen.

Att ha ett lagom avstånd mellan val i en representativ demokrati är viktigt. Sitter man för länge på samma plats, och inget val hålls så har folket ingen chans att avsätta och klaga, då styrs inte samhället demokratiskt längre. Har man däremot en för kort period så hinner ingenting förändras, och folket kan inte se partiets potential. Därför är det mycket viktigt att ha en lagom lång mandatperiod.

 

 

 

 


[1] http://hem.passagen.se/kantorp/demokratidiktatur.html

[2] http://www.etc.se/nyhet/vitryssland-sk%C3%A4rper-censuren

[3] http://www.manskligarattigheter.se/sv/de-manskliga-rattigheterna/vilka-rattigheter-finns-det/yttrandefrihet

[4] http://www.flygresor.se/showresult.php?id=30614454

[5] http://globalis.se/Laender/Vitryssland/(show)/indicators

[6] http://www.parties-and-elections.eu/belarus.html

[7] http://www.europaportalen.se/tema/vitryssland

[8] http://www.europaportalen.se/tema/vitryssland

[9] http://www.etc.se/nyhet/vitryssland-sk%C3%A4rper-censuren

[10] http://sv.wikipedia.org/wiki/USA:s_president



USA hardfacts

I och med ratificeringen av Declaration of Independence den 4 juli 1776 förklarar de 13 nordamerikanska kolonierna sig självständigt från det brittiska imperiet, för att istället bilda en ny union som skulle bli en ny nation - Amerikas Förenta Stater.[1] Det fanns flera anledningar som ledde till att kolonierna bröt med moderlandet, men generellt så blev kolonierna väldigt orättvist behandlade av moderlandet. Hårda skatter och ingen representation i parlamentet var primära klagomål bland kolonister vilka var viktiga orsaker till revolutionen. Utav detta kom sloganen ”No taxation without representation” som användes flitigt under åren innan revolutionskriget bröt ut.[2] Det amerikanska självständighetskriget höll på till 1781, då man med hjälp av franska styrkor slutligen besegrade den brittiska armén. Den amerikanska revolutionen lade grund för den vida patriotism som präglat USA under hela dess historia, folk som stöttade revolutionen refererades bl.a. som Patriots.[3] 1783 skrevs ett fredsavtal som bekräftade USA som en egen nation och resulterade också i att de övertog nästan allt territorium öster om Mississippifloden.[4]

 

Med tanke på de förhållanden som amerikanerna levt under som brittiskt koloni, så är det inte så konstigt att man som ny stat förkastade aristokratin som under den tiden dominerade Europa. Istället antogs idéer från europeiska politiska filosofer som Locke och Voltaire och man började utveckla en republik. Efter många om och men så trädde den Amerikanska Konstitutionen i kraft den 4 mars 1789. Samma konstitution som med några tillägg gäller i USA än idag, med maktdelningsprincipen där regeringen är uppdelad i tre grenar: den lagstiftande; kongressen med ett tvåkammarsystem (senaten och representanthuset), den verkställande; presidenten, samt rättsväsendet; som består av högsta domstolen och andra federala domstolar. Idag domineras politiken i USA av ett tvåpartisystem, med Demokraterna och Republikanerna.[5] Det är svårt att placera ut de två partierna på det höger-vänster-skalande politiska spektrumet, men Demokraterna är generellt mer socialliberala och har ett blandekonomiskt synsätt, medan Republikanerna har ett mer socialkonservativt synsätt och är ekonomiskt liberala. Republikanerna har majoritet i representanthuset men det är Demokraterna som är den sittande regeringen där Barack Obama är president. De har dessutom majoritet i senaten, där endast två av 200 platser tillhör andra partier än Republikaner och Demokrater, vilket säger en del om USAs relativt onyanserade politik.

 

År 1803 köpte USA Louisianaterritoriet, (i stort sett hela mellersta USA), av Frankrike. Den amerikanska regeringen uppmuntrade bosättning i de nya delarna av landet för att utnyttja outnyttjade naturtillgångar och för att skjuta den amerikanska gränsen, the frontier, västerut. Ett år senare skickade man iväg två utforskare, Lewis och Clark, på en expedition för att kartlägga det okända området väster om Mississippifloden. Sakta men säkert bosattes områden alltmer västerut, orörda naturtillgångar började utnyttjas och förbindelser byggdes mellan de båda världshaven, och USA växte stat efter stat. Naturtillgångar, jobbmöjligheter och en kapitalistisk regering som uppmuntrade till att starta företag, uppfinna etc, ledde till att många nya innovationer från USA och att landet blev världsledande ekonomiskt.[6]

 

Den första meningen i Declaration of Independence, det självständighetsförklarande dokumentet, sägs vara en av de mest välkända meningarna i det engelska språket och lyder: We hold these truths to be self-evident, that all men are created  equal, that they are endowed by their Creator with certain unalienable Rights, that among these are Life, Liberty and the pursuit of Happiness. Att alla har rätt till liv, frihet och strävan efter lycka, är något som blev fundamental i utformningen av USA. I dokumentet följer sedan att det är den folkinrättade regeringens uppgift att säkra dessa rättigheter, och att om regeringen inte jobbar för dessa ändamål, är det folkets rätt att ändra eller avskaffa den. Dessa John Locke-inspirerade teorier blev stommen för det amerikanska samhället.

 

USA blev väldigt tolerant för sin tid när det gäller fri- och rättigheter. Den 15 december 1791 trädde The Bill of Rights i kraft, d.v.s. de första 10 amendments eller tillägg i USAs konstitution. Tilläggen har kommit att bli grunden för många av högsta domstolens beslut, och det allra första Voltaire-inspirerade tillägget The First Amendment innebär att det inte får skapas lagar som hämmar religionsfrihet, yttrandefrihet, pressfrihet och folkets rätt att fredligt samlas och protestera. Religionsfriheten gjorde att många tillhörande religiösa minoriteter från Europa emigrerade till USA eftersom religionsförtrycket var stort i Europa under den tiden.  Följande tillägg i The Bill of Rights bygger mycket på att förhindra upprepande av det förtryck som amerikanerna levt under som koloniserade, många rättsliga rättigheter tas också upp. Ett intressant tillägg är The Second Amendment; rätten till att inneha och bära vapen. När det skrevs 1789 var det förmodligen tänkt i avvärjande syfte mot t.ex. ett brittiskt återförsök att ta makten eller någon annan fientlig statskupp, men i modern tid används den ofta som underlag i vapenrättsfall. Något som skapat stor kontrovers i landet. Idag finns det 27 amendments-tillägg till USAs konstitution.[7]

 

Rättigheterna som beskrivs som självklara i Declaration of Independence, rätten till liv, frihet och strävan efter lycka, har dock inte alltid varit lika självklar för alla amerikaner. Redan under de tidiga åren som kolonier så användes slavar flitigt i Amerika, slaveriet fortsatte även med den nya nationen. Särskilt i de södra delstaterna där bomulls- och tobakindustrin var stor användes slavar i stor utsträckning. Nästan 600000 slavar importerades till USA från Afrika under 1600 till 1800 talet. När Abraham Lincoln blev vald president 1861, förbjöds slaveri, vilket accepterades i den industrialiserade norra delen av landet. I södern däremot, där behovet av slavar var större p.g.a. bommulls- och tobaksindustrin gick man inte med på att avskaffa slaveriet. Slaverifrågan blev ursprunget till det amerikanska inbördeskriget 1861-1865 mellan the Confederacy (sydstaterna) och the Union (nordstaterna). Kriget kostade över 600000 liv och vanns till slut av nordstaterna. Detta resulterade i avskaffandet av slaveri vilket står skrivet i USA:s konstitution som det trettonde tillägget, the Thirteenth Amendment.[8]  Friheten kom att bli väldigt relativ för afroamerikaner i USA. Rasismen mot afro-amerikaner har varit ett stort problem genom hela USAs historia, särskilt i den gamla slavberoende södern, där rasisitiska organisationer som Ku Klux Klan förföljt afro-amerikaner sedan kort efter slaveriets avskaffande. Klanen finns än idag fast i betydligt mindre utsträckning. ”Ras-segregering” var ett faktum i USA tills på 1960-talet då medborgarrättsrörelsen i USA peakade med mänskliga rättighetsaktivister som Martin Luther King Jr och Malcolm X i spetsen.  Den 2 juli 1964 stiftades The Civil Rights Act, som förbjöd diskriminering mot ras, etniska, nationella och religiösa minoriteter, och kvinnor.[9]

 

Trots att USA har varit inblandat i de flesta större världskonflikter sedan de blev en egen nation, så har USA faktiskt inte haft ett krig på egen mark sedan inbördeskriget 1865. USA spelade dock en stor roll under både första och andra världskriget. USA inblandning i världskrigen var avgörande för resultaten. Eftersom man både gångerna stod bland de segrande så har USA haft stort inflytande vid fredsavtal. Något som gjort att USA har haft stor inverkan på hur världen ser ut idag, gett dem en huvudroll kring världsbeslut t.ex. som ett av de fem länder med vetorätt i FNs säkerhetsråd.[10] USA har därefter agerat lite som en ”världspolis”, de har tagit rollen att vara de som upplöser konflikter där demokratin och mänskliga rättigheter hotas. Den amerikanska militära politiken har blivit kontroversiell, både inrikes och internationellt, där flera ingripanden har ifrågasatts om det varit i bistående avsikt eller för egen ekonomisk vinning. Efter 9/11 attackerna år 2001 förklarade USA krig mot terrorism, något som till stor del påverkat USAs krigsföring sedan dess.[11]

 



England - Massmedia

 

Vi får vår syn på världen genom massmedian. Vi får information om hur det ser ut i länder vi inte har besökt och de vi varit i. Men hur vet vi att informationen stämmer? Hur vet vi att vi bildar oss en rätt bild på omvärlden? Är median inte där, då är det som om det aldrig har hänt. Median spelar en stor roll i våra liv men det är mycket vi bör tänka på när det gäller media. Olika tidningar och nyhetskanaler står på olika sidor inom politiken, kan nyhetskällan tänka sig att tona ned det negativa i ett reportage för att det får betalt av dem som reportaget görs om och kommer vi ihåg att granska informationen vi får? Det viktigaste som många av oss glömmer bort är att verkligen granska informationen vi får från nyhetskällor.[1] Vi litar och tror på att de ska ge oss rätt information och att de ska säga sanningen. Kanske krävs det lite mer arbete från oss läsare/lyssnare än att ta in informationen genom öronen. Vi måste tänka, kan detta stämma och kanske titta på några andra nyhetskällor för att kunna vara någorlunda säkra.  

I England är det full tryckfrihet[2] det vill säga att man får trycka vad man vill. Men det finns vissa lagar som man måste anpassa sig till i alla fall, om förtal, sekretess samt att de måste tänka på att inte publicera sådant som kan påverka processer inom rätten.[3] 

Ett stort utbud av tidningar finns i England men dessa är uppdelade till relativt få ägare. För att förhindra monopol måste mediabolaget ha tillstånd av regeringen för att få ta över en tidning/radiostation som kommer ut med x-antal upplagor per år. De största och vanligaste dagstidningarna i England är Daily Telegraph och The Times vilka är två konservativa tidningar.På den vänstra/liberala sidan finns The Guardian. 

Financial Times är den stora opolitiska tidningen.[4]   Här kan man tydligt se att de flesta tidningarna är politiskt bundna, detta kommer ofta ut även i innehållet i tidningen, då de ibland tar en politisk ställning i artiklarna. Många av chefredaktörerna på dessa tidningar har också relationer och umgås privat med politiker. 
Fast än att det finns många stora tidningar så har tidningsbolagen mycket ekonomiska problem. Då det är svårt att ta betalt för tidningen på nätet, fler väljer en gratis tidning istället för att betala för samma fast i pappersformat. The Guardian har funnits på nätet ända sedan 1995 och har enligt ne.se ca 4 miljoner unika besökare per dag år 2012. Fast att de har så många läsare så har de under åren 2009-2012 förlorat ca 1 miljon svenska kronor i genomsnitt om dagen på de tryckta och digitala utgåvorna.[5]

Den brittiska massmedian har då och då hamnat i blåsväder, ett exempel på detta var 2011 då det kom fram att söndagstidningen News of the World hade avlyssnat flertal privata telefoner. Enligt landguiden.se ägdes dessa telefoner bland annat av mordoffer, anhöriga till soldater som dött och ett antal kändisar. Skandalen slutade med att tidningen lades ned och att regeringen startade en utredning som slutade med att flera personer blev åtalade.[6]
Den 28/10 i år sattes rättegången mot 8 chefer på tidningen igång där de är åtalade för att ha lyssnat av telefoner men även för att ha mutat poliser och kändisars tjänstefolk. Rättegången kommer att bli en långvarig process, och kommer att hållas i ett halvår. [7]
Men det var inte allt, under 2012 kom det upp att flera andra tidningar hade hackat telefoner som tillhörde kända personer. Runt 800 hade fått sina telefoner hackade av tidningarna.[8]

För att förhindra att liknande skandaler ska uppkomma har man sedan ett år tillbaka pratat om Leveson rapporten som innebär hårdare pressövervakning i landet. Om detta skulle brytas får tidningen gå ut med en ursäkt lika stor som den felaktiga publiceringen och kan även få böta upp till 1 miljon pund. De tre största partierna i landet står bakom detta. Men om Leveson rapporten kommer att gå igenom vet vi ännu inte. 

Detta är första gången sedan 1695 som pressen i landet kommer styras av lagar beslutade av politiker. ”När partier beslutar hur pressen ska uppträda visar det på ett land utan pressfrihet och där pressen lyder politikerna.” säger Fraser Nelson redaktör för tidningen The Spectator till Aktuellt den 28/10.[9]  

 

Radio och TV finns både som statliga och fristående. BBC som ägs och finansieras av staten och licensavgifterna, sänder i ett flertal kanaler. BBC är som Englands motsvarighet till Sveriges television. Det finns några fristående kanalerna, Independet Television, Channel 4 etc.

BBC World Service, radiostationen sänder runt världen på flera olika språk dygnet runt.
 ”BBC Radio driver fem rikstäckande och ett fyrtiotal regionala kanaler. Det finns även flera hundra oberoende lokala och regionala radiokanaler” skriver landguiden.se

 



[1] Medialized  a film by johan Romin och Erik Sandström, 2011 

[2] Dm5 Europa och Centralasien – Storbritannien MR – rapport.

[3] Landguiden.se

[4] Landguiden.se

[5] http://www.ne.se/storbritannien/massmedier/dagspress

[6] http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Storbritannien/Massmedier

[7] SVT2 Aktuellt  28/10-13

[8] http://www.landguiden.se/Lander/Europa/Storbritannien/Massmedier

[9] SVT2 Aktuellt  28/10-13

England - Barnaga

England har sedan länge visat respekt mot de mänskliga rättigheterna vilket betyder att många tror att rättigheterna fungerar bra i landet. Men enligt utrikesdepartementets rapport från 2007 finns det ändå brister i vissa rättigheter. Bland annat har Europadomstolen i Strasbourg kommit fram till att England brutit Europakonventionen om mänskliga rättigheter. De har brutit mot rätten till liv, rätten till rättvis rättegång och rätten till frihet och säkerhet och några till.[1]År 2010 säger utrikesdepartementet fortfarande att det finns brister i de mänskliga rättigheterna.[2]

Barn så unga som 10 år kan dömas till fängelse.[3] Kanske ska man se detta som att de följer demokratikriteriet Lika inför lagen, men är det verkligen okej att sätta 10 åringar i fängelse? Alla blir trots allt inte behandlade lika inför lagen om man tänker på de som är yngre än 10 år. Att ha fängelsestraff är nog lite grovt för 10 åringar. Å andra sidan står det inte i rapporten från utrikesdepartementet vad det är för slags fängelse, däremot skriver Aftonbladet år 1998 att England öppnar sitt första barnfängelse för de allra ”farligaste ungdomarna” mellan 12-14 års ålder.[4] En tredjedel av de barn som satt i fängelse under 2010 kände sig otrygga.[5] Dessutom ingår det i barnensrättigheter att barnen ska ha rätt till personlig kontakt med sina föräldrar.[6] Enligt mig så ska den kontakten inte vara under besökstider i ett fängelse. 

England är ett av de få länder i Europa som fortfarande tillåter aga inom måttliga gränser. Barnaga är tillåtet i hushållen om det gäller uppfostran och enligt lagen The Children Act of 2004[7] Agan får inte vara så hård att den lämnar rodnader, blåmärken eller skadar barnet mentalt. En orsak till varför regeringen inte ville förbjuda barnaga år 2010 är för att de inte ville kriminalisera föräldrarna, om de vill aga barnen.[8]

Englandsjustitieminister Chris Grauling är en av dem som står på föräldrarnas sida i frågan. Han gillar hårda tag och har själv använt sig av aga på sina egna barn, ”smisk sänder ett budskap” Säger han till Sky News.
Efter kravallerna i London 2011 funderade man på att godkänna barnaga helt och hållet för att på så sätt få stopp på ungdomskriminalitet. David Lammy som själv har slått sitt barn anser att de borde vara lagligt. Så att föräldrar kan stoppa sina barn från att hamna i dåligt sällskap och kriminella gäng.   På andra sidan står Dr Ray Jones, som menar att man bör avskräcka föräldrarna att slå sina barn, då det varken är en vettig eller en bra sak att göra.[9] Att barnaga skulle hindra barnen att gå med i kriminella gäng tror inte jag stämmer, om barnen växer upp med barnaga så lär de sig nog att det är helt okej att slåss. 

 


[1] http://www.manskligarattigheter.se/dm3/file_archive/080314/cdd85c2bafe846e83c27bb8a33b70bcf/Storbritannien.pdf

[2] DM5 Europa och Centralasien - Storbritannien MR – rapport

[3] Dm5 Europa och Centralasien – Storbritannien MR – rapport.

[4] Aftonbladet.se

[5] Dm5 Europa och Centralasien – Storbritannien MR – rapport.

[6] http://www.manskligarattigheter.se/sv/de-manskliga-rattigheterna/vilka-rattigheter-finns-det/barnets-rattigheter

[7] http://www.dn.se/nyheter/varlden/brittisk-minister-forsvarar-barnaga/

[8] Dm5 Europa och Centralasien – Storbritannien MR – rapport.

[9] http://news.sky.com/story/921194/mp-smacking-law-partly-to-blame-for-riots

Dödstraff, Vitryssland

 

Rätten att tillämpa avrättning som straff skulle kunna ses som det yttersta brottet mot mänskliga rättigheter, då rätten till liv, frihet, allt tas ifrån dig på ett enda litet ögonblick. Hur kan man fullt ut veta att den dödsdömde är skyldig? Hur kan man vara så grym att man vill ta någon annan människas liv? En människa som förmodligen också har familj och vänner, trots vad den än har gjort för att förtjäna denna fruktansvärda dom.

Å andra sidan är det ett snabbt och effektivt sätt att få gärningsmannen ur världen, förhindra att hen gör om det igen, samt skrämma andra människor från att göra samma sak. Vad man kanske inte tänker på då är att våld alltid föder våld. Risken att den dödsdömdas anhöriga vill hämnas är stor. Dessutom kan man ju fundera på om man verkligen är så bra människa om man vill att den som mördade ens dotter ska dö. Vill man verkligen det? Om jag skulle se det från mitt perspektiv hade jag troligtvis velat att hen skulle lida lika mycket som jag fått göra, men aldrig döma personen till döden, och på så sätt falla till hens nivå. Å andra sidan är det ibland värre att lida, och därför är väl egentligen det bästa straffalternativet sluten vård.

Hur många länder är det egentligen som använder sig av dödsstraff i dagsläget? Jo, några länder på Afrikas östkust, Indien och mellanöstern, delstater i USA, och två länder i Europa mm.[1]

Europas två länder är Ryssland och Vitryssland. Ryssland använder sig dock inte längre av dödsstraffet, men det finns ändå med i konstitutionen. Vitryssland däremot, dömer fortfarande ut, och har därför ingen medlemsplats i Europarådet. I Vitryssland är även rättsystemet ett fruktansvärt kapitel. Man hör om fångar som torteras till erkännande, och får reda på sin dödsdom bara ögonblick innan kulan viner iväg.[2] Detta är absolut inte okej. Att torteras till att erkänna något är en sak i sig. Det är självklart att man erkänner då, vare sig man är skyldig eller inte, för att tortyren ska sluta. Kanske får man till och med döden att verka behaglig i jämförelse.

Dödsstraffet i Vitryssland kan utdömas på alla män över 18 år, och inte kvinnor (vilket också är ett väldigt ålderdomligt tänkande, men inte särskilt förvånande i denna patriarkala stat). Straffet kan följa brott som mord, spionage, grov våldtäkt, landsförräderi och terrorism. Under 1990-talet har man lyckats följa upp att dödsstraffen låg på runt 20-50 personer varje år, men nu under senare tid ska de ha minskat till ca 2-9 domar per år, och de ska i första hand ha dömts ut till seriemord samt grova rånmord.[3]

Vitryssland har undertecknat kontraktet ICCPR, vilket står för medborgliga och politiska rättigheter. Detta stämmer dock inte överens med landets agerande inom dödsstraffsbiten. Deras lagstiftning förbjuder att kroppen ska lämnas ut, eller att begravningsplatsen ska tillkännages för de anhöriga. Det stämmer att Vitryssland inte undertecknat dödsstraffspartiet på kontraktet, men detta ska ändå inte förekomma. Alla har rätt att sörja.[4]

Amnesty International, Människorättscentret Viasna och Helsingforskommittén i Vitryssland har krävt att ett moratorium gällande dödsstraffet ska införas. Debatten har kommit upp i staten flera gånger de senaste åren, och har även behandlats i konstitutionsdomstolen. Enligt konstitutionen är det parlamentet eller presidententen som måste besluta om detta. Dock säger de vitryska myndighetsföreträdarna att detta måste föregås av en folkomröstning, då det fick majoritet i en folkomröstning 1996.

Det finns anledningar att tro att Vitrysslands befolkning har tänkt om på grund av, den mycket uppmärksammade, domen av två män som utfört terroristhandlingar i tunnelbanan som ska ha dödat15 människor. En av männen hade vänt sig till FN för nådeansökan, men dömts ändå. Efter en undersökning kunde man tydligt se hur det folkliga stödet för dödstraff minskat under år 2011.[5][6]



[1] http://sv.wikipedia.org/wiki/D%C3%B6dsstraff_efter_land

[2] http://www.amnesty.org/es/node/24536

[3] http://www.manskligarattigheter.se/sv/manskliga-rattigheter-i-varlden/ud-s-rapporter-om-manskliga-rattigheter/europa-och-centralasien?c=Vitryssland

[4] http://www.manskligarattigheter.se/sv/manskliga-rattigheter-i-varlden/ud-s-rapporter-om-manskliga-rattigheter/europa-och-centralasien?c=Vitryssland

[5] http://www.manskligarattigheter.se/sv/manskliga-rattigheter-i-varlden/ud-s-rapporter-om-manskliga-rattigheter/europa-och-centralasien?c=Vitryssland

[6] http://www.amnesty.org/es/node/24536

Turkiet (hard facts)

Turkiet (hard facts)
Allt startade med att oğuzturkarna flyttade från sina ursprungs områden till östanatoliska områden. Efter att de vunnit mot bysantinska riket i slaget vid Manzikert 1071 började turkarna bosätta sig permanent i anatolien. Detta ledde till att det seldjukiska riket bildades. Det osmanska riket började komma till efter att de seldjukarméerna blev besegrade av mongolerna och fursten osman 1 tog makten. Under 1300-talet hade det osmanska riket uppkommit däremot var det inte förrän 1500- och 1600-talet som det osmanska riket hade sin storhetstid och inkluderade större delen av mellanöstern, balkan och nordafrika.
I det osmanska riket lydde man under muslimska lagar, de kristna minoriteterna underkastadess dessa lagar.
Under 1500- 1600 talet tillhörde de världens mäktigaste enheter och de var ofta i strid med makterna i Östeuropa under dess framryckning över Balkan och södra delen av det Polsk-litauiska samväldet. Efter en period med motgångar och landsförluster går det osmanska riket in i det första världskriget som allians med centralmakterna (Tyskland och österike-Ungern) de blir däremot krossade av ententen. Samtidigt som världskriget så genomförs ett gäng folkmord i det osmanska riket de folkmord som uppstod var det armenska folkmordet, det assyriska/syrianska/kaldeiska folkmodet även kallat seyfo, och det grekiska folkmordet vars syfte var att skapa ett homogent Turkiet.
I turkiet har man republik det betyder att man har en president.
Mustafa kemal Ataturk var det moderna Turkiets grundare och deras första president. Kemal Ataturk var och är fortfarande väldigt älskad av landets befolkning eftersom att det var han som gjorde Turkiet till ett eget och ett fungerande land.