mirasgruppfyra.blogg.se

Rätten att tillämpa avrättning som straff skulle kunna ses som det yttersta brottet mot mänskliga rättigheter, då rätten till liv, frihet, allt tas ifrån dig på ett enda litet ögonblick. Hur kan man fullt ut veta att den dödsdömde är skyldig? Hur kan man vara så grym att man vill ta någon annan människas liv? En människa som förmodligen också har familj och vänner, trots vad den än har gjort för att förtjäna denna fruktansvärda dom.

Å andra sidan är det ett snabbt och effektivt sätt att få gärningsmannen ur världen, förhindra att hen gör om det igen, samt skrämma andra människor från att göra samma sak. Vad man kanske inte tänker på då är att våld alltid föder våld. Risken att den dödsdömdas anhöriga vill hämnas är stor. Dessutom kan man ju fundera på om man verkligen är så bra människa om man vill att den som mördade ens dotter ska dö. Vill man verkligen det? Om jag skulle se det från mitt perspektiv hade jag troligtvis velat att hen skulle lida lika mycket som jag fått göra, men aldrig döma personen till döden, och på så sätt falla till hens nivå. Å andra sidan är det ibland värre att lida, och därför är väl egentligen det bästa straffalternativet sluten vård.

Hur många länder är det egentligen som använder sig av dödsstraff i dagsläget? Jo, några länder på Afrikas östkust, Indien och mellanöstern, delstater i USA, och två länder i Europa mm.[1]

Europas två länder är Ryssland och Vitryssland. Ryssland använder sig dock inte längre av dödsstraffet, men det finns ändå med i konstitutionen. Vitryssland däremot, dömer fortfarande ut, och har därför ingen medlemsplats i Europarådet. I Vitryssland är även rättsystemet ett fruktansvärt kapitel. Man hör om fångar som torteras till erkännande, och får reda på sin dödsdom bara ögonblick innan kulan viner iväg.[2] Detta är absolut inte okej. Att torteras till att erkänna något är en sak i sig. Det är självklart att man erkänner då, vare sig man är skyldig eller inte, för att tortyren ska sluta. Kanske får man till och med döden att verka behaglig i jämförelse.

Dödsstraffet i Vitryssland kan utdömas på alla män över 18 år, och inte kvinnor (vilket också är ett väldigt ålderdomligt tänkande, men inte särskilt förvånande i denna patriarkala stat). Straffet kan följa brott som mord, spionage, grov våldtäkt, landsförräderi och terrorism. Under 1990-talet har man lyckats följa upp att dödsstraffen låg på runt 20-50 personer varje år, men nu under senare tid ska de ha minskat till ca 2-9 domar per år, och de ska i första hand ha dömts ut till seriemord samt grova rånmord.[3]

Vitryssland har undertecknat kontraktet ICCPR, vilket står för medborgliga och politiska rättigheter. Detta stämmer dock inte överens med landets agerande inom dödsstraffsbiten. Deras lagstiftning förbjuder att kroppen ska lämnas ut, eller att begravningsplatsen ska tillkännages för de anhöriga. Det stämmer att Vitryssland inte undertecknat dödsstraffspartiet på kontraktet, men detta ska ändå inte förekomma. Alla har rätt att sörja.[4]

Amnesty International, Människorättscentret Viasna och Helsingforskommittén i Vitryssland har krävt att ett moratorium gällande dödsstraffet ska införas. Debatten har kommit upp i staten flera gånger de senaste åren, och har även behandlats i konstitutionsdomstolen. Enligt konstitutionen är det parlamentet eller presidententen som måste besluta om detta. Dock säger de vitryska myndighetsföreträdarna att detta måste föregås av en folkomröstning, då det fick majoritet i en folkomröstning 1996.

Det finns anledningar att tro att Vitrysslands befolkning har tänkt om på grund av, den mycket uppmärksammade, domen av två män som utfört terroristhandlingar i tunnelbanan som ska ha dödat15 människor. En av männen hade vänt sig till FN för nådeansökan, men dömts ändå. Efter en undersökning kunde man tydligt se hur det folkliga stödet för dödstraff minskat under år 2011.[5][6]

Demokrati

Det finns många kriterier för att ett land ska få kallas för en demokrati. Både om hur valen ska gå till och mäskliga rättigheter inom alla områden. Ja, demokrati är ju faktiskt, mer eller mindre, en mänsklig rättighet.

 Jag har plockat ut vissa kriterier, som jag tycker utmärker sig lite extra mycket.

Yttrande- och tryckfrihet samt rätt till information.

Anledningen till att jag tycker att detta kriterium är så viktigt är på grund av dess grundlighet. Har man inte rätt att få information så kan man inte skaffa sig en rätt och egen uppfattning om omvärlden, det bör ju trots allt finnas en pluralism (mångfald av åsikter) i ett demokratiskt land.[1] Det finns dock länder där större delen av information censureras, som t.ex. Kina och Vitryssland, där mycket information är vinklad. I Vitrysslands konstutition är yttrand- och tryckfrihet grundlagt, men fungerar detta i verkligheten? (manskligarattigheter.se) Nej, uppenbart inte, eftersom att landet är rankat som en av de 25 sämsta, enligt reportrar utan gränser. I detta land är det staten som äger TV- och radiorättigheterna, där det sänds tre stycken ryska kanaler, varav ingen av dem innehåller någon kritisk granskning av Vitryssland. Den icke-statliga radiokanalen "Autaradyo" stängdes ner efter att ha publicerat en kampanj över oppositionella kandidater för presidentvalet. (manskligarattigheter.se). Även de oberoende tidningarna är utsatta för motstridigheter utan dess like, de får, t.ex., inte prenumereras på, och en mängd av andra ekonomiska påtryckningsmedel som att reklamannonsörerna inte vågar annonsera i tidningen p.g.a. risk för replessalier från myndigheterna. (manskligarattigheter.se)

2010 bestämdes det även att  ett analyssystem skulle starta, som ska få bestämma vilken information som ska få finnas tillgänglig på internet. I samband med det, infördes även att staten skulle få rätt att begära uppgifter från internetleverantörer om privata användare. Det blir svårt att vara anonym på internet, då man t.o.m. måste visa pass på internetcaféer. Vitryssland har även skaffat sig rätt att blockera sajter de anser vara oanständiga eller hotande. Lukasjenko utrycker att ”detta är ett sätt att skydda medborgarna”. [2] 

Yttrandefrihet och tryckfrihet innebär att man får säga och trycka vad man vill så länge det inte uppfattas som kränkande, hets till våld, uppröjande av hemlig information eller diskriminerande. [3] I Vitryssland existerar det inga oberoende medier längre. Vill man kan man försöka få dem på kort- och mellanvågsradiosändningar från Polen och Litauen, men även det skulle säkerligen kunna straffas. Regimen i Vitryssland drar sig inte för att fängsla och straffa de motstridiga. Ett uppmärksammat fall var när korrespondenten till en Polsk tidning dömdes till tre års villkorligt fängelse. (manskligarattigheter.se)

Yttrandefriheten är också viktig för att man ska kunna ifrågasätta och kritisera. Den kan även minska korruption då majoriteten har makten.

Jämlikhet

Jämlikhet innebär att alla är lika mycket värda, kvinnor som män, svarta som vita, handikappade som friska. Jämlikhet och jämställdhet är något vi fortfarande har problem med världen runt, exempelvis får kvinnor mycket mindre i lön för samma arbete som män, vilket är helt absurt. I många länder är det dock ännu värre, och ett stort antal flickor har inte ens rätt till utbildning, eller gifts bort vid en alldeles för tidig ålder. Att alla behandlas lika, få samma respekt och förutsättningar är extremt viktigt. Tänk vilken stor arbetskraft och vilka fantastiska idéer världen missar bara genom denna kränkning. I flera fall har kvinnor inte ens samma rösträtt som män, och på så sätt blir ju demokratin inte alls demokratisk.

Dessutom är ju grundidén med demokrati att alla ska ha det bra, och ifall kvinnor eller handikappade förtrycks och hålls inne i mörka rum eller, mot sin vilja, döljs under en burqa kan ju inte landet kallas särskilt demokratiskt.

I Vitryssland är det relativt jämställt, om man bortser från att hela befolkningen lyder under Lukasjenko. Dock handlar allting om relativitet. När jag skriver relativt, syftar jag på jämförelser med, exempelvis, länder som Saudiarabien. För om man skulle jämföra Vitryssland med länder som Norge och Sverige skulle man nog kunna säga tvärtom; att Vitryssland är relativt ojämställt. Homosexualitet blev exempelvis lagligt 1991 i samband med sovjetunionens fall, å andra sidan fick organisationen ”Gaybelarus” avslag från justitiedepartimentet när de ville bli registrerade som en officiell organisation för att kämpa för homo- och transpersoners rättighet.[4] Utifrån det kan man ju fortsätta spåna över ifall det verkligen är så jämställt. Enligt globalis.se, är dock jämställdheten i arbete (utöver jordbruk) 56%, vilket ändå är över min förväntan.[5] Enligat manskligarattigheter.se så har dessutom kvinnosiffran i paralmentets representantshus ökat markant. Sedan valet 2008 ligger siffran på 30 procent.

I Vitrysslands konstitution står det, klar och tydligt, att kvinnor ej skall diskrimineras, samt ha samma rättigheter som män. Dock har många kvinnor sämre lön, och de är gravt underrepersenterade bland Vitrysslands makttjänster. Ja, Vitryssland beskrivs som ett patriarkalt samhälle, och "FN:s kommitté för avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor" har kritiserat Vitryssland för överbetonar kvinnans modersroll och medvetet stärker könsstereotyper.

Det första jag tänkte när jag valde Vitryssland var "prostitution", och varför det? Våldtäcksanmälningarna är cirka 100 stycken per år, men fallen är säkerligen många fler än de som anmäls. Kvinnomisshandel är inte något som offentligt diskuteras, och enligt FN kan 30 procent av kvinnorna varit utsatta för våld i hemmet, och tolv procent för sexuella trakasserier på arbetsplatsen (amnesty). Dock har man nu infört fängelsestraff och böter om dessa brott anmäls, och även om det bara är "lätta straff" så sägs det att polisen numera tar hand om dem. (manskligarattigheter.se)

Det här med prostutition då? Jo, Vitryssland är faktiskt ursprungslandet för människohandel. Härifrån säljs flickor och kvinnor till Ryssland, mellanöstern och central- och västeuropa. Dock är detta något motsägelsefullt då Vitrysslands myndigheter kämpar ovanligt hårt för att få bort detta, som nu är olagligt sedan 2001. Man, till och med, arrester folk på alldeles för lösa grunder i sin iver att få fast narkotika- och människohandel.

Fri partibildning, fler partier att välja mellan

Att kunna bilda partier fritt är en viktig del av våra rättigheter. Det handlar om organisationsbildning och rätten att kunna påverka i samhället. Det är ingen idé att ha en demokrati om folket inte kan påverka besluten. Partibildning är, om inte annat, ett utmärkt sätt att demonstrera på och kan lätt få stor uppmärksamhet och ge folk ännu fler perspektiv.

Att kunna välja mellan flera partier är också en milstolpe inom demokratin. En demokrati med endast ett valbart parti är ju inte mycket att ha, lik så bara ett fåtal. Det är väldigt viktigt att man kan hitta en grupp som verkligen står för ens egna åsikter, alternativt att man har möjligheten att rösta blankt. Detta är ett kriterium många länder har svårt med, till exempel har USA i princip bara två partier att välja mellan, de andra partierna är det ett sådant stort avstånd till. Ja, det är väldigt viktigt att partierna ligger någorlunda nära varandra, åtminstone att ett flertal har en chans att få komma med i regeringen så att en pluralism bildas. Annars är det i princip samma sak som att bara ha ett eller två, valbara partier.

Vitryssland har en mycket svag partikultur, och i parlamentet sitter endast tre stycken partier; kommunistiska (med Lukasjenko i toppen), bondepartiet och republikanska (de två senare står för socialism).[6][7] Partierna har endast 5 av de 110 platserna i parlamentet, och resten av platserna är inte bundna till ett parti, men ledamöterna anses stödja regimen.[8] Med andra ord är landet inte särskilt presterande inom detta område. Utöver detta så är det ju i princip ett faktum att Vitryssland har en stark korruptionssiffra, och detta gör att partierna, i stort, inte har någon chans mot det kommunistiska partiet hur stort stöd de än har.

Läs- och skrivkunnighet

Enkelt uttryckt kan du inte delta i ett demokratiskt samhälle om du är analfabet. Att se till att befolkningen inte är läs- eller skrivkunniga är ett mycket effektivt sätt att hålla demokratin i skymundan. Då förlorar yttrandefriheten hela sin mening, och ingen mottagare kan längre använda sig av dess information. Man får alltså, lättare, en felaktig bild av omvärlden och dessutom svårare att bilda sig uppfattningar och åsikter. Att bli utlämnad till att lita fullkomligt på vad andra berättar om världen runt omkring kan vara mycket missvisande. En annan svårighet som tillkommer är aktivt samhällsdeltagande och påverkningsrätt. Tänk dig att inte kunna skriva, och vara tvungen att överlåta någon annan uppgiften att formulera dina tankar. Kan du inte läsa igenom det för att se om hen skrivit rätt kan det ju ha blivit brutalt feltolkat. I Vitryssland ska dock detta inte vara ett problem, då analfabetsiffran i landet är mycket låg.[9]

Regelbundna val

I Sverige har vi val vart fjärde år, i USA kan man bara vara president under två mandatperioder (4 år)[10]  och i Vitryssland är mandatperioden 5 år. (manskligarattigheter.se) Till skillnad från i USA har Lukasjenko gått in och gjort det lagligt att sitta hur länge man vill som president. Detta är något exremt missgynnande för Vitrysslands befolkning. Lukasjenko har genom korrupta medel förlängt sina mandatperioder, och just eftersom att det hela handlar om korruption så har inte folket någonting att välja mellan.

Presidenten i Vitryssland kan endast avsättas om han på något sätt brutit mot författningen, men då måste minst två tredjedelar av parlamentet rösta för det. Som redan nämnt är i princip alla ladamöter anhängare av regimen.

Att ha ett lagom avstånd mellan val i en representativ demokrati är viktigt. Sitter man för länge på samma plats, och inget val hålls så har folket ingen chans att avsätta och klaga, då styrs inte samhället demokratiskt längre. Har man däremot en för kort period så hinner ingenting förändras, och folket kan inte se partiets potential. Därför är det mycket viktigt att ha en lagom lång mandatperiod.

Inklämd mellan Ryssland, Ukraina, Polen, Lettland och Litauen ligger det en liten stat kallad Vitryssland. Namnet klingar konstigt i våra öron, det klingar falskt. Vad är det med Vitryssland som skrämmer oss så? Diktaturen? Censuren? För att riktigt förstå landets situation så är det viktigt att vi först lär känna landet grundligt.

Vitryssland är 207600 kvadratkilometer, och hade år 2012 9,4 miljoner invånare, enligt ne.se. Staten är uppdelad i sex olika regioner samt huvudstaden Minsk.

Vitrysslands historia är en mycket spännande berättelse. Området befolkades först under de stora folkvandringarna 4-500 e.kr. och växte upp kring Kiev på 800-talet. När sedan Kievriket kollapsade på 1200-talet så förendades Vitryssland med det litauiska hertigdömet, vilket senare bildade union med Polen. När Polen delades lämnades Vitryssland över till det ryska tsarväldet och fick, därifrån, sina ortodoxa influenser och även sitt namn. Staten förvandlades efter första världskriget, till en sovjetrepublik med enormt förtryck. Vitryssland mötte stora konsekvenser under andra världskriget, då de först blev invaderade av Nazityskland och sedan Röda armén.  När Nazityskland invaderade förlorade Vitryssland en enorm mängd människor, och man brukar säga att en fjärdedel av befolkningen dog under perioden ”andra världskriget”. Dock hade landet en bra motståndsrörelse, och lyckades en gång spränga fyra tyska tåg. Efter krigets slut låg stora delar av landet i ruiner.

Efter Sovjetunionens upplösning 1991 förklarades Vitryssland, den 26 augusti, som en självständig stat, och från att ha varit en av sovjets mest välmående republiker gick de nu in i en stor ekonomisk kris. Det uppstod två olika politiska sidor; kommunistpariet och de som var emot Rysslands långsamma reformtakt. Rivaliten ledde till att det, år 1994, utlystes ett presidentval. Vinnaren blev den konservative, kommunistiska och populistiska Alexandr Lukasjenko. 39åringen vann överlägset med sin politik om kamp mot korruption, närmare relationer med Ryssland och en sänkt reformtakt.

Presidenten blev allt mäktigare, och steg för steg tystades oppositionen. Genom en folkomröstning 1995 gav en stor majoritet Lukasjenko utökad makt och införing av ryska som officiellt språk, tillsammans med vitryska. Dock ansågs denna omröstning ha präglats hårt av censur.

Lukasjenko blev allt mer brutal i sitt styrelsesätt. All öppen opposition slogs ned med våld, sändes iväg till arbetsläger eller fängslades. Då domstol och parlament försökte stoppa detta anordnade han ännu en omrösning av samma slag, vilken gav honom ännu mer makt.

Lukasjenko fortsatte styra och under det senaste decenniet har flera betydelsefulla oppositionsmedlemmar rapporterats försvunna. Valen som skedde 2000 och 2001 var inte demokratiskt trovärdiga enligt oppositionen, EU, OSSE och Europarådet. Dessa ledde till att alla Lukasjenkoanhängare kom i parlament och kammare.

När oppositionen försökte bjuda motstånd i valet 2004 blev inte ens alla kandidater registrerade och Lukasjenko lyckades förlånga presidentens mandatperiod. Presidenten sitter fortfarande, och landet kallas för Europas sista diktatur.

Majoriteten i Vitryssland är ortodoxa, och cirka fyra av fem betraktar sig som religiösa. Religionsfrihet råder enligt grundlagen, men inte mycket i verkligheten. För att få utöva sin religion måste man t.ex. registrera sig först.

Landet har inte många naturtillgångar förutom lite torv, och är därför mycket beroende av sin import av rysk naturgas och råolja. Enligt landguiden.se gav detta billig energi till industrin, där det tillvekas lastbilar, traktorer, stridsvagnar, samt deras kemiska industri med framställning av bl.a. konstgödsel och Järn- och ståltillverkning. När Ryssland, dock, 2007, höjde priserna på naturgas och olja innebar det ekonomisk förlust för vitryssarna.  Efter att Vitryssland gått med på att sälja andelar i Beltrangaz fick de en kraftig rabatt igen.

 Annars är insynen i landets ekonomi mycket dålig, på grund av att Lukasjenko för en sådan censurartad politik och har en statlig kontroll över ekonomin. Regim och stat lägger sig i det mesta gällande ekonomi; lån, lön, till och med privata företag.

Landet slösade, trots sin dåliga ekonomi, mycket pengar under 2010, vilket ledde till budgetunderskott och en extrem inflation. Läget föll under kontroll igen mot slutet av 2012.

Besöker man Vitryssland är det främst för den charmiga huvudstaden Minsk, samt dess historia av bombattentaten under andra världskriget. Annars är turistsiffran mycket liten.