mirasgruppfyra.blogg.se

Rätten att tillämpa avrättning som straff skulle kunna ses som det yttersta brottet mot mänskliga rättigheter, då rätten till liv, frihet, allt tas ifrån dig på ett enda litet ögonblick. Hur kan man fullt ut veta att den dödsdömde är skyldig? Hur kan man vara så grym att man vill ta någon annan människas liv? En människa som förmodligen också har familj och vänner, trots vad den än har gjort för att förtjäna denna fruktansvärda dom.

Å andra sidan är det ett snabbt och effektivt sätt att få gärningsmannen ur världen, förhindra att hen gör om det igen, samt skrämma andra människor från att göra samma sak. Vad man kanske inte tänker på då är att våld alltid föder våld. Risken att den dödsdömdas anhöriga vill hämnas är stor. Dessutom kan man ju fundera på om man verkligen är så bra människa om man vill att den som mördade ens dotter ska dö. Vill man verkligen det? Om jag skulle se det från mitt perspektiv hade jag troligtvis velat att hen skulle lida lika mycket som jag fått göra, men aldrig döma personen till döden, och på så sätt falla till hens nivå. Å andra sidan är det ibland värre att lida, och därför är väl egentligen det bästa straffalternativet sluten vård.

Hur många länder är det egentligen som använder sig av dödsstraff i dagsläget? Jo, några länder på Afrikas östkust, Indien och mellanöstern, delstater i USA, och två länder i Europa mm.[1]

Europas två länder är Ryssland och Vitryssland. Ryssland använder sig dock inte längre av dödsstraffet, men det finns ändå med i konstitutionen. Vitryssland däremot, dömer fortfarande ut, och har därför ingen medlemsplats i Europarådet. I Vitryssland är även rättsystemet ett fruktansvärt kapitel. Man hör om fångar som torteras till erkännande, och får reda på sin dödsdom bara ögonblick innan kulan viner iväg.[2] Detta är absolut inte okej. Att torteras till att erkänna något är en sak i sig. Det är självklart att man erkänner då, vare sig man är skyldig eller inte, för att tortyren ska sluta. Kanske får man till och med döden att verka behaglig i jämförelse.

Dödsstraffet i Vitryssland kan utdömas på alla män över 18 år, och inte kvinnor (vilket också är ett väldigt ålderdomligt tänkande, men inte särskilt förvånande i denna patriarkala stat). Straffet kan följa brott som mord, spionage, grov våldtäkt, landsförräderi och terrorism. Under 1990-talet har man lyckats följa upp att dödsstraffen låg på runt 20-50 personer varje år, men nu under senare tid ska de ha minskat till ca 2-9 domar per år, och de ska i första hand ha dömts ut till seriemord samt grova rånmord.[3]

Vitryssland har undertecknat kontraktet ICCPR, vilket står för medborgliga och politiska rättigheter. Detta stämmer dock inte överens med landets agerande inom dödsstraffsbiten. Deras lagstiftning förbjuder att kroppen ska lämnas ut, eller att begravningsplatsen ska tillkännages för de anhöriga. Det stämmer att Vitryssland inte undertecknat dödsstraffspartiet på kontraktet, men detta ska ändå inte förekomma. Alla har rätt att sörja.[4]

Amnesty International, Människorättscentret Viasna och Helsingforskommittén i Vitryssland har krävt att ett moratorium gällande dödsstraffet ska införas. Debatten har kommit upp i staten flera gånger de senaste åren, och har även behandlats i konstitutionsdomstolen. Enligt konstitutionen är det parlamentet eller presidententen som måste besluta om detta. Dock säger de vitryska myndighetsföreträdarna att detta måste föregås av en folkomröstning, då det fick majoritet i en folkomröstning 1996.

Det finns anledningar att tro att Vitrysslands befolkning har tänkt om på grund av, den mycket uppmärksammade, domen av två män som utfört terroristhandlingar i tunnelbanan som ska ha dödat15 människor. En av männen hade vänt sig till FN för nådeansökan, men dömts ändå. Efter en undersökning kunde man tydligt se hur det folkliga stödet för dödstraff minskat under år 2011.[5][6]