För att ett land ska kunna kallas demokratiskt så är i första hand ett folkstyrt beslutsfattande ett måste. Det är därför viktigt att landet har regelbundna val där allmän lika rösträtt gäller. Fria val är fundamentala i en demokrati, dels för att folkets åsikter ska uppmärksammas men även för att indirekta, d.v.s. representativa val, ska kunna förmedla folkets åsikter. För att det politiska systemet ska vara demokratiskt måste det finnas flera partier att rösta på och fri partibildning är vitalt. Därför är också yttrande- och tryckfrihet samt rätt till fritt informationsutbyte ytterligare kriterium för att ett land ska kunna utge sig demokratiskt. Fler kriterier som jag anser är viktiga för demokrati är mänskliga rättigheter som religionsfrihet, rättssäkerhet och jämställdhet.
Om man ser på hur USAs politiska system är uppbyggt så fyller landet kriterierna för en demokrati väl. Republikanism tillsammans med en form av klassisk liberalism är den dominerande ideologin i landet. En ideologi vars princip är att motarbeta politisk korruption och där yttrande-, tryck- och religionsfrihet är något som regeringen inte får undertrycka. Likhet inför lagen är något som ideologin också omfattaroch alla ska ha rätt till en rättvis rättegång enligt den amerikanska konstitutionen. Sen omfattar ideologin så klart även demokrati, ett folkstyre, där regeringen är ansvarig inför medborgarna, som kan förändra representationen genom val.[1] Alla berättigade väljare, d.v.s. alla medborgare 18 år och över, kan delta i folkomröstningar om t.ex. tillägg och lagar, både på nationell nivå men mestadels sker dessa val på delstatsnivå. Delstaterna har nämligen egna lagar, men dessa kan inte bestrida konstitutionen eller vara motstridiga de federala lagarna, dvs. de nationella.[2]
Inom delstaterna röstar även medborgarna fram de som ska representera delstaten i kongressen. Två senatorer från varje delstat till senaten, samt representanter till representanthuset (antal baserat på delstatens folkmängd).
Den verkställande makten, d.v.s. presidenten väljs däremot indirekt av befolkningen. Genom det s.k. Elektorskollegiet så väljs presidenten istället utav elektorer, antalet elektorer i varje delstat är lika med antal ledamöter som delstaten har i kongressen. Varje delstat har där med minst 3 elektorer men de med högre folkmängd kan ha många fler, t.ex. Kalifornien som har 55 elektorer. Elektorerna är knutna till en viss presidentkandidat och är valda efter en ”vinnaren-tar-allt” basis, d.v.s. om en presidentkandidat vinner majoriteten av rösterna i en delstat, hur hårfint det än må vara, så får denne alla elektorsröster från den delstaten. Får kandidaten sedan majoriteten av de 538 elektorsrösterna, alltså minst 270, så har denne vunnit valet.[3] Detta system kan anses odemokratiskt i och med att ett presidentval kan vinnas utan att den vinnande fått en majoritet av folkets röster. Systemet med Elektorskollegiet kan därför anses vara ett system som ger den individuella rösten mindre vikt. Så sent som år 2000 hade vinnarsidan faktiskt färre av folkets röster än den förlorande, då George W. Bush kunde tack vare några nyckeldelstater besegra sin motkandidat Al Gore.
Elektorskollegiet gör också att individens röst kan väga olika mycket beroende på i vilken delstat man bor i. Om du bor i t.ex. delstaten Wyoming så får den president du röstar på (om denne får majoriteten av rösterna i delstaten) endast tre elektorröster. Många hävdar därför att väljarna i delstater med högre antal elektorer får mer uppmärksamhet av presidentkandidaterna och att deras inflytande på valet där med blir oproportionerligt. Dessutom finns det många delstater där stödet till ett av partierna är så pass högt att dess kandidat med säkerhet kommer vinna delstaten. Mindre uppmärksamhet riktas där med till dessa delstater och fokusen läggs istället på de färre mer osäkra delstaterna vilka då får en starkare ställning i valet.
Något annat inom det amerikanska politiska systemet som kan skapa problem är maktdelningsprincipen mellan de tre grenarna av den amerikanska regeringen; presidenten, kongressen och högsta domstolen. Maktdelningsprincipen är i grunden ett bra system för att förhindra någon av de tre grenarna att få för mycket makt. Däremot så kan det föra med sig ett problem då den verkställande makten, presidenten kan ha stora svårigheter att genomföra sina politiska åtgärder som denne blivit folkvald för. Detta p.g.a. att en vald president kan ha sina politiska motståndare som majoritet i kongressen och därför få sina förslag nedröstade där. Ett färskt exempel på detta var när USAs regeringen nyligen fick stängas ned p.g.a. oenighet kring den demokratiska presidenten Barack Obamas sjukvårdsreform, känt som ObamaCare som gång på gång röstades ned i representanthuset med republikansk majoritet. Ett ytterligare problem som presidenten kan stöta på är oenigheten med högsta domstolen. Högsta domstolen består av nio domare och dessa väljs nämligen på livstid, den äldsta idag är en cancersjuk 80-åring och majoriteten av dessa domare är republikanskt valda. Även USAs maktdelningsprincip har visat sig effektiv genom åren så kan man med överstående fakta argumentera om att den är lite omodern.
Om man ser till de rättigheter som varje individ bör ha i en demokrati, så gör en amerikansk lag införd i början av milleniet, att vissa grundläggande demokratiska rättigheter jag tidigare resonerat om har ifrågasatts. Lagen är den s.k. Patriot Act-lagen som infördesden 26 oktober 2001 till en följd av de terrorattacker som drabbade landet drygt en månad tidigare. Lagen är avsedd att underlätta bekämpandet terrorism genom att stärka den inhemska säkerheten och bredda brottsbekämpande myndigheters befogenheter när det gäller att identifiera och stoppa terrorister. Lagen underlättar detta genom att öka underrättelsetjänsters befogenhet att ta del av information, lagen har bl.a. hävt begränsningarna för kommunikationsövervakning. The Patriot Act ger dessutom underrättelsetjänsten FBI ökad befogenhet att få tillgång till personlig information, något som gjort att stor kontrovers har uppstått kring lagen.[4] Den anses av många okonstitutionell, då den kränker de medborgerliga friheterna och trots att den enligt dess anhängare har varit avgörande i ett antal utredningar och gripanden av terrorister, så kan man å andra sidan argumentera att den underminerar själva demokratin den syftar till att skydda. Vi har sedan Snowden-affären även sett hur USAs iver att samla information kan drabba oss i Europa.