Vi får vår syn på världen genom massmedian. Vi får information om hur det ser ut i länder vi inte har besökt och de vi varit i. Men hur vet vi att informationen stämmer? Hur vet vi att vi bildar oss en rätt bild på omvärlden? Är median inte där, då är det som om det aldrig har hänt. Median spelar en stor roll i våra liv men det är mycket vi bör tänka på när det gäller media. Olika tidningar och nyhetskanaler står på olika sidor inom politiken, kan nyhetskällan tänka sig att tona ned det negativa i ett reportage för att det får betalt av dem som reportaget görs om och kommer vi ihåg att granska informationen vi får? Det viktigaste som många av oss glömmer bort är att verkligen granska informationen vi får från nyhetskällor.[1] Vi litar och tror på att de ska ge oss rätt information och att de ska säga sanningen. Kanske krävs det lite mer arbete från oss läsare/lyssnare än att ta in informationen genom öronen. Vi måste tänka, kan detta stämma och kanske titta på några andra nyhetskällor för att kunna vara någorlunda säkra.
I England är det full tryckfrihet[2] det vill säga att man får trycka vad man vill. Men det finns vissa lagar som man måste anpassa sig till i alla fall, om förtal, sekretess samt att de måste tänka på att inte publicera sådant som kan påverka processer inom rätten.[3]
Ett stort utbud av tidningar finns i England men dessa är uppdelade till relativt få ägare. För att förhindra monopol måste mediabolaget ha tillstånd av regeringen för att få ta över en tidning/radiostation som kommer ut med x-antal upplagor per år. De största och vanligaste dagstidningarna i England är Daily Telegraph och The Times vilka är två konservativa tidningar.På den vänstra/liberala sidan finns The Guardian.
Financial Times är den stora opolitiska tidningen.[4] Här kan man tydligt se att de flesta tidningarna är politiskt bundna, detta kommer ofta ut även i innehållet i tidningen, då de ibland tar en politisk ställning i artiklarna. Många av chefredaktörerna på dessa tidningar har också relationer och umgås privat med politiker.
Fast än att det finns många stora tidningar så har tidningsbolagen mycket ekonomiska problem. Då det är svårt att ta betalt för tidningen på nätet, fler väljer en gratis tidning istället för att betala för samma fast i pappersformat. The Guardian har funnits på nätet ända sedan 1995 och har enligt ne.se ca 4 miljoner unika besökare per dag år 2012. Fast att de har så många läsare så har de under åren 2009-2012 förlorat ca 1 miljon svenska kronor i genomsnitt om dagen på de tryckta och digitala utgåvorna.[5]
Den brittiska massmedian har då och då hamnat i blåsväder, ett exempel på detta var 2011 då det kom fram att söndagstidningen News of the World hade avlyssnat flertal privata telefoner. Enligt landguiden.se ägdes dessa telefoner bland annat av mordoffer, anhöriga till soldater som dött och ett antal kändisar. Skandalen slutade med att tidningen lades ned och att regeringen startade en utredning som slutade med att flera personer blev åtalade.[6]
Den 28/10 i år sattes rättegången mot 8 chefer på tidningen igång där de är åtalade för att ha lyssnat av telefoner men även för att ha mutat poliser och kändisars tjänstefolk. Rättegången kommer att bli en långvarig process, och kommer att hållas i ett halvår. [7]
Men det var inte allt, under 2012 kom det upp att flera andra tidningar hade hackat telefoner som tillhörde kända personer. Runt 800 hade fått sina telefoner hackade av tidningarna.[8]
För att förhindra att liknande skandaler ska uppkomma har man sedan ett år tillbaka pratat om Leveson rapporten som innebär hårdare pressövervakning i landet. Om detta skulle brytas får tidningen gå ut med en ursäkt lika stor som den felaktiga publiceringen och kan även få böta upp till 1 miljon pund. De tre största partierna i landet står bakom detta. Men om Leveson rapporten kommer att gå igenom vet vi ännu inte.
Detta är första gången sedan 1695 som pressen i landet kommer styras av lagar beslutade av politiker. ”När partier beslutar hur pressen ska uppträda visar det på ett land utan pressfrihet och där pressen lyder politikerna.” säger Fraser Nelson redaktör för tidningen The Spectator till Aktuellt den 28/10.[9]
Radio och TV finns både som statliga och fristående. BBC som ägs och finansieras av staten och licensavgifterna, sänder i ett flertal kanaler. BBC är som Englands motsvarighet till Sveriges television. Det finns några fristående kanalerna, Independet Television, Channel 4 etc.
BBC World Service, radiostationen sänder runt världen på flera olika språk dygnet runt.
”BBC Radio driver fem rikstäckande och ett fyrtiotal regionala kanaler. Det finns även flera hundra oberoende lokala och regionala radiokanaler” skriver landguiden.se