mirasgruppfyra.blogg.se

 

Vi får vår syn på världen genom massmedian. Vi får information om hur det ser ut i länder vi inte har besökt och de vi varit i. Men hur vet vi att informationen stämmer? Hur vet vi att vi bildar oss en rätt bild på omvärlden? Är median inte där, då är det som om det aldrig har hänt. Median spelar en stor roll i våra liv men det är mycket vi bör tänka på när det gäller media. Olika tidningar och nyhetskanaler står på olika sidor inom politiken, kan nyhetskällan tänka sig att tona ned det negativa i ett reportage för att det får betalt av dem som reportaget görs om och kommer vi ihåg att granska informationen vi får? Det viktigaste som många av oss glömmer bort är att verkligen granska informationen vi får från nyhetskällor.[1] Vi litar och tror på att de ska ge oss rätt information och att de ska säga sanningen. Kanske krävs det lite mer arbete från oss läsare/lyssnare än att ta in informationen genom öronen. Vi måste tänka, kan detta stämma och kanske titta på några andra nyhetskällor för att kunna vara någorlunda säkra.  

I England är det full tryckfrihet[2] det vill säga att man får trycka vad man vill. Men det finns vissa lagar som man måste anpassa sig till i alla fall, om förtal, sekretess samt att de måste tänka på att inte publicera sådant som kan påverka processer inom rätten.[3] 

Ett stort utbud av tidningar finns i England men dessa är uppdelade till relativt få ägare. För att förhindra monopol måste mediabolaget ha tillstånd av regeringen för att få ta över en tidning/radiostation som kommer ut med x-antal upplagor per år. De största och vanligaste dagstidningarna i England är Daily Telegraph och The Times vilka är två konservativa tidningar.På den vänstra/liberala sidan finns The Guardian. 

Financial Times är den stora opolitiska tidningen.[4]   Här kan man tydligt se att de flesta tidningarna är politiskt bundna, detta kommer ofta ut även i innehållet i tidningen, då de ibland tar en politisk ställning i artiklarna. Många av chefredaktörerna på dessa tidningar har också relationer och umgås privat med politiker. 
Fast än att det finns många stora tidningar så har tidningsbolagen mycket ekonomiska problem. Då det är svårt att ta betalt för tidningen på nätet, fler väljer en gratis tidning istället för att betala för samma fast i pappersformat. The Guardian har funnits på nätet ända sedan 1995 och har enligt ne.se ca 4 miljoner unika besökare per dag år 2012. Fast att de har så många läsare så har de under åren 2009-2012 förlorat ca 1 miljon svenska kronor i genomsnitt om dagen på de tryckta och digitala utgåvorna.[5]

Den brittiska massmedian har då och då hamnat i blåsväder, ett exempel på detta var 2011 då det kom fram att söndagstidningen News of the World hade avlyssnat flertal privata telefoner. Enligt landguiden.se ägdes dessa telefoner bland annat av mordoffer, anhöriga till soldater som dött och ett antal kändisar. Skandalen slutade med att tidningen lades ned och att regeringen startade en utredning som slutade med att flera personer blev åtalade.[6]
Den 28/10 i år sattes rättegången mot 8 chefer på tidningen igång där de är åtalade för att ha lyssnat av telefoner men även för att ha mutat poliser och kändisars tjänstefolk. Rättegången kommer att bli en långvarig process, och kommer att hållas i ett halvår. [7]
Men det var inte allt, under 2012 kom det upp att flera andra tidningar hade hackat telefoner som tillhörde kända personer. Runt 800 hade fått sina telefoner hackade av tidningarna.[8]

För att förhindra att liknande skandaler ska uppkomma har man sedan ett år tillbaka pratat om Leveson rapporten som innebär hårdare pressövervakning i landet. Om detta skulle brytas får tidningen gå ut med en ursäkt lika stor som den felaktiga publiceringen och kan även få böta upp till 1 miljon pund. De tre största partierna i landet står bakom detta. Men om Leveson rapporten kommer att gå igenom vet vi ännu inte. 

Detta är första gången sedan 1695 som pressen i landet kommer styras av lagar beslutade av politiker. ”När partier beslutar hur pressen ska uppträda visar det på ett land utan pressfrihet och där pressen lyder politikerna.” säger Fraser Nelson redaktör för tidningen The Spectator till Aktuellt den 28/10.[9]  

 

Radio och TV finns både som statliga och fristående. BBC som ägs och finansieras av staten och licensavgifterna, sänder i ett flertal kanaler. BBC är som Englands motsvarighet till Sveriges television. Det finns några fristående kanalerna, Independet Television, Channel 4 etc.

BBC World Service, radiostationen sänder runt världen på flera olika språk dygnet runt.
 ”BBC Radio driver fem rikstäckande och ett fyrtiotal regionala kanaler. Det finns även flera hundra oberoende lokala och regionala radiokanaler” skriver landguiden.se

 

England har sedan länge visat respekt mot de mänskliga rättigheterna vilket betyder att många tror att rättigheterna fungerar bra i landet. Men enligt utrikesdepartementets rapport från 2007 finns det ändå brister i vissa rättigheter. Bland annat har Europadomstolen i Strasbourg kommit fram till att England brutit Europakonventionen om mänskliga rättigheter. De har brutit mot rätten till liv, rätten till rättvis rättegång och rätten till frihet och säkerhet och några till.[1]År 2010 säger utrikesdepartementet fortfarande att det finns brister i de mänskliga rättigheterna.[2]

Barn så unga som 10 år kan dömas till fängelse.[3] Kanske ska man se detta som att de följer demokratikriteriet Lika inför lagen, men är det verkligen okej att sätta 10 åringar i fängelse? Alla blir trots allt inte behandlade lika inför lagen om man tänker på de som är yngre än 10 år. Att ha fängelsestraff är nog lite grovt för 10 åringar. Å andra sidan står det inte i rapporten från utrikesdepartementet vad det är för slags fängelse, däremot skriver Aftonbladet år 1998 att England öppnar sitt första barnfängelse för de allra ”farligaste ungdomarna” mellan 12-14 års ålder.[4] En tredjedel av de barn som satt i fängelse under 2010 kände sig otrygga.[5] Dessutom ingår det i barnensrättigheter att barnen ska ha rätt till personlig kontakt med sina föräldrar.[6] Enligt mig så ska den kontakten inte vara under besökstider i ett fängelse. 

England är ett av de få länder i Europa som fortfarande tillåter aga inom måttliga gränser. Barnaga är tillåtet i hushållen om det gäller uppfostran och enligt lagen The Children Act of 2004[7] Agan får inte vara så hård att den lämnar rodnader, blåmärken eller skadar barnet mentalt. En orsak till varför regeringen inte ville förbjuda barnaga år 2010 är för att de inte ville kriminalisera föräldrarna, om de vill aga barnen.[8]

Englandsjustitieminister Chris Grauling är en av dem som står på föräldrarnas sida i frågan. Han gillar hårda tag och har själv använt sig av aga på sina egna barn, ”smisk sänder ett budskap” Säger han till Sky News.
Efter kravallerna i London 2011 funderade man på att godkänna barnaga helt och hållet för att på så sätt få stopp på ungdomskriminalitet. David Lammy som själv har slått sitt barn anser att de borde vara lagligt. Så att föräldrar kan stoppa sina barn från att hamna i dåligt sällskap och kriminella gäng.   På andra sidan står Dr Ray Jones, som menar att man bör avskräcka föräldrarna att slå sina barn, då det varken är en vettig eller en bra sak att göra.[9] Att barnaga skulle hindra barnen att gå med i kriminella gäng tror inte jag stämmer, om barnen växer upp med barnaga så lär de sig nog att det är helt okej att slåss. 

 

Rätten att tillämpa avrättning som straff skulle kunna ses som det yttersta brottet mot mänskliga rättigheter, då rätten till liv, frihet, allt tas ifrån dig på ett enda litet ögonblick. Hur kan man fullt ut veta att den dödsdömde är skyldig? Hur kan man vara så grym att man vill ta någon annan människas liv? En människa som förmodligen också har familj och vänner, trots vad den än har gjort för att förtjäna denna fruktansvärda dom.

Å andra sidan är det ett snabbt och effektivt sätt att få gärningsmannen ur världen, förhindra att hen gör om det igen, samt skrämma andra människor från att göra samma sak. Vad man kanske inte tänker på då är att våld alltid föder våld. Risken att den dödsdömdas anhöriga vill hämnas är stor. Dessutom kan man ju fundera på om man verkligen är så bra människa om man vill att den som mördade ens dotter ska dö. Vill man verkligen det? Om jag skulle se det från mitt perspektiv hade jag troligtvis velat att hen skulle lida lika mycket som jag fått göra, men aldrig döma personen till döden, och på så sätt falla till hens nivå. Å andra sidan är det ibland värre att lida, och därför är väl egentligen det bästa straffalternativet sluten vård.

Hur många länder är det egentligen som använder sig av dödsstraff i dagsläget? Jo, några länder på Afrikas östkust, Indien och mellanöstern, delstater i USA, och två länder i Europa mm.[1]

Europas två länder är Ryssland och Vitryssland. Ryssland använder sig dock inte längre av dödsstraffet, men det finns ändå med i konstitutionen. Vitryssland däremot, dömer fortfarande ut, och har därför ingen medlemsplats i Europarådet. I Vitryssland är även rättsystemet ett fruktansvärt kapitel. Man hör om fångar som torteras till erkännande, och får reda på sin dödsdom bara ögonblick innan kulan viner iväg.[2] Detta är absolut inte okej. Att torteras till att erkänna något är en sak i sig. Det är självklart att man erkänner då, vare sig man är skyldig eller inte, för att tortyren ska sluta. Kanske får man till och med döden att verka behaglig i jämförelse.

Dödsstraffet i Vitryssland kan utdömas på alla män över 18 år, och inte kvinnor (vilket också är ett väldigt ålderdomligt tänkande, men inte särskilt förvånande i denna patriarkala stat). Straffet kan följa brott som mord, spionage, grov våldtäkt, landsförräderi och terrorism. Under 1990-talet har man lyckats följa upp att dödsstraffen låg på runt 20-50 personer varje år, men nu under senare tid ska de ha minskat till ca 2-9 domar per år, och de ska i första hand ha dömts ut till seriemord samt grova rånmord.[3]

Vitryssland har undertecknat kontraktet ICCPR, vilket står för medborgliga och politiska rättigheter. Detta stämmer dock inte överens med landets agerande inom dödsstraffsbiten. Deras lagstiftning förbjuder att kroppen ska lämnas ut, eller att begravningsplatsen ska tillkännages för de anhöriga. Det stämmer att Vitryssland inte undertecknat dödsstraffspartiet på kontraktet, men detta ska ändå inte förekomma. Alla har rätt att sörja.[4]

Amnesty International, Människorättscentret Viasna och Helsingforskommittén i Vitryssland har krävt att ett moratorium gällande dödsstraffet ska införas. Debatten har kommit upp i staten flera gånger de senaste åren, och har även behandlats i konstitutionsdomstolen. Enligt konstitutionen är det parlamentet eller presidententen som måste besluta om detta. Dock säger de vitryska myndighetsföreträdarna att detta måste föregås av en folkomröstning, då det fick majoritet i en folkomröstning 1996.

Det finns anledningar att tro att Vitrysslands befolkning har tänkt om på grund av, den mycket uppmärksammade, domen av två män som utfört terroristhandlingar i tunnelbanan som ska ha dödat15 människor. En av männen hade vänt sig till FN för nådeansökan, men dömts ändå. Efter en undersökning kunde man tydligt se hur det folkliga stödet för dödstraff minskat under år 2011.[5][6]

Turkiet (hard facts)
Allt startade med att oğuzturkarna flyttade från sina ursprungs områden till östanatoliska områden. Efter att de vunnit mot bysantinska riket i slaget vid Manzikert 1071 började turkarna bosätta sig permanent i anatolien. Detta ledde till att det seldjukiska riket bildades. Det osmanska riket började komma till efter att de seldjukarméerna blev besegrade av mongolerna och fursten osman 1 tog makten. Under 1300-talet hade det osmanska riket uppkommit däremot var det inte förrän 1500- och 1600-talet som det osmanska riket hade sin storhetstid och inkluderade större delen av mellanöstern, balkan och nordafrika.
I det osmanska riket lydde man under muslimska lagar, de kristna minoriteterna underkastadess dessa lagar.
Under 1500- 1600 talet tillhörde de världens mäktigaste enheter och de var ofta i strid med makterna i Östeuropa under dess framryckning över Balkan och södra delen av det Polsk-litauiska samväldet. Efter en period med motgångar och landsförluster går det osmanska riket in i det första världskriget som allians med centralmakterna (Tyskland och österike-Ungern) de blir däremot krossade av ententen. Samtidigt som världskriget så genomförs ett gäng folkmord i det osmanska riket de folkmord som uppstod var det armenska folkmordet, det assyriska/syrianska/kaldeiska folkmodet även kallat seyfo, och det grekiska folkmordet vars syfte var att skapa ett homogent Turkiet.
I turkiet har man republik det betyder att man har en president.
Mustafa kemal Ataturk var det moderna Turkiets grundare och deras första president. Kemal Ataturk var och är fortfarande väldigt älskad av landets befolkning eftersom att det var han som gjorde Turkiet till ett eget och ett fungerande land.

Demokrati och mänskliga rättigheter

För att ett land ska få kallas en demokrati tycker jag att landets regering ska väljas utav hela befolkningen, valen ska vara anonyma, man ska få säga och tycka vad man vill, alla ska ha samma rättigheter, de mänskliga rättigheterna ska finnas och hållas. Jag tycker at det viktigaste av allt är att folket ska välja regering, yttrandefrihet, tryckfrihet, religionsfrihet och att det inte ska spela någon roll vilket land man kommer ifrån eller vilken sexuell läggning man har ska spela någon roll, alla människor är lika mycket värda. För mig så går demokrati och mänskliga rättigheter hand i hand. Utan varandra så är de inte sitt ”hela jag”.

Man kan fråga sig om Ryssland verkligen är en demokrati, eller rättare sagt en republik. Efter upplösningen 1991 och demokratisering börjat såg man en ljusare framtid för Ryssland men klyftorna är fortfarande stora. Demokratin har begränsats och man har fortfarande inte yttrandefrihet i landet. Man har även t.ex. en ”anti-gay lag” då det är förbjudet att öppet visa sin homosexuella läggning. Polisen står och tittar på när man förnedrar och använder våld mot homosexuella.[1] Om man kommer som turist och är homosexuell så ska man för det första kanske åka någon annanstans men om man vill ta risken så bör man inte hålla i handen etc. då det anses vara ett ”brott” eller hets mot befolkningen.

DN la upp en text av författaren Masha Gessen. Hon skriver om hur det är att leva i Ryssland som homosexuell. Skräcken hon och hennes flickvän lever om att de ska bli fråntagna sina barn. Första gången hon hörde om lagstiftningen som förbjuder homosexuell propaganda var hon bara ett barn, under hela den tiden som gått har inget förändrats i Ryssland utan homosexualitet anses fortfarande vara något fult, skamligt och de behandlas som andra klassens medborgare. När väl lagen skrevs under om förbjud mot propaganda för homosexualitet blev Gessen mycket orolig och rädd. Det var redan svårt innan men enligt lagarna hade hon propagerat för homosexualitet för sina barn, hon skulle alltså kunna fällas i domstolen. Gessen och hennes flickvän övervägde att flytta till ett annat land men bestlutade att stanna och kämpa för deras och andra homosexuellas frihet. Hon valde att skapa en rosa-triangel kampanj där de uppmanade folk att gå runt med de rosa trianglarna för att visa att de stödjer de homosexuella. På mindre en vecka hade över 6000 personer gått med kampanjen. Gessen vän, en av Moskvas kändaste lärare stötte kampanjen och fick sparken för det. Han fick tillbaka jobbet efter en kortare tid p.g.a. massiva protester. Gessen var även med på många oberoende tv-program och tidningar. Hon fick mycket uppmärksamhet och det gick i hennes vägar tills en lagman i St. Petersburg skrev i tidningarna om Gessen och hennes ”perversa” familj. De levde då i ständig skräck om att socialen skulle komma och ta barnen ifrån dem. De bestämde sig för att flytta till New York för deras säkerhets skull. Hon skriver att de hade möjligheten att göra det men att det finns flera tusentals andra homosexuella familjer som inte har de möjligheter att göra det[2]. Homosexuella lever under ständigt förtryck i Ryssland vilket jag tycker visar att de inte är en bra demokrati. Jag tycker att demokrati och mänskliga rättigheter hänger ihop och om man inte får samma rättigheter och behandlas annorlunda för att man tycker om samma kön eller har ett annat ursprung tycker jag inte att landet kan räknas som en demokrati.

Rysslands syn på homosexuella drabbar även oss i Sverige. Ryssland är ett utav de läder i Europa som adopterar bort flest barn[3]. I Sverige står folk i kö och fler har redan fått barn som de ska få adoptera från Ryssland. I samband med att Ryssland skrev lagstiftningen om ”anti-gay” lagen så förbjuder de länder som tillåter samkönade äktenskap, alltså kan inte de familjer som redan har blivit till delade sitt barn ta hem barnet.[4]

De mänskliga rättigheterna i Ryssland är fortfarande motsägelsefulla. Man kan röra sig fritt i Ryssland, åka in och ut i landet hyffsat lätt och säkert och till en viss del skriva om sina åsikter och använda internet. Fler och fler personer uppnår en bättre vardag även fast fattigdomen fortfarande är stor. Å andra sidan präglas Ryssland av en så kallad ”tyst diktatur” och många människor blir fängslade när de kritiserar regeringen. Det är fortfarande inte fri sexualitet i landet, utan homosexuella lever i ständig fara. Man har författarskydd inom både media och i yttrande. Men tv kontrolleras både direkt och indirekt av ryska regeringen. Ryssland är ett utav världens farligaste länder att vara journalist i enligt organisationen Committee to Protect Journalists[5].

Mycket fokus runt om i världen har legat på den feministiska punkgruppen, Pussy Riot. Bandet består utav 7 kvinnor som har via sin sång kritiserat den ryska regeringen, försökt få fram de belysta frågorna om yttrandefriheten och jämnställheten i Ryssland. De har blivit dömda för huliganism och tre av dem har fått ett 2 årigt fängelse straff[6]. Gruppen har fått stöd från hela världen och de har tagit över en stor del av media det senaste året. Just nu har en av de fängslade medlemmarna gåt ut i media och berättat hur det är att sitta i ett ryska fängelse och att det är värre än vad det sägs vara. De arbetar cirka16-17 timmar per dag, 7 dagar i veckan, det är mycket farliga arbetsförhållande, gamla symaskiner och blodiga fingrar. Om de på något sett ”missköter sig” får de straff så som förbud att gå på toaletten, förbud att tvätta sig, förbud att återvända till sin barack efter arbetet etc.[7].  Nadezjda Tolokonnikova ber om att få bli flyttat till ett annat fängelse då hon blir utsatt för mobbning och osäkerhet i fängelset av de andra fångarna.

Ryska skolan påminner mycket om den svenska skolan. Man har skolplikt från att man är 6 år tills nio år senare, efter det kommer det som motsvarar svenska gymnasiet, som är frivilligt (precis som i Sverige). Några skillnader från Sverige är att man har färre skoldagar per år, man har fyra terminer, man får betyg från årskurs 3. Man satsar mycket på matte i ryska skolan och har runt 1415 timmar matte per år jämfört med 900 timmar som vi har i Sverige. En av de största skillnaderna mellan ryska och svenska skolsystemet är att i Sverige har man större möjlighet och valfrihet att utforma den pedagogiska verksamheten både i och utanför klassrummet. I Sverige pratar man mycket om elevinflytande vilket man aldrig har hört talas om i Ryssland. Å ena sidan kan det vara bra att alla skolor fungerar detsamma i Ryssland. Alla får då lika bra utbildning och på samma sätt. I Sverige måste man lära känna läraren för att veta hens arbetsätt vilket kan vara svårt till en början, framförallt om man ofta byter lärare, har mycket vikarier osv. Å andra sidan är det bra att skolan fungerar som en slags demokrati i Sverige. Eleverna får vara med och lägga upp lektioner och man kan anpassa sin arbetsstil efter individen istället för mariteten.[8]

Det finns många punkter och kriterier för vad som är demokratiskt och inte. England är ett land som uppfyller många av dessa punkter. Ett land som tex. Nordkorea skulle kunna hämta lite inspiration ifrån England. Jag har valt ut dessa kriterier då jag anser att det här är de som är viktiga i ett demokratiskt samhälle.

Regelbundna val:
Att ha regelbundna val bidrar till ett mer demokratiskt samhälle, enligt mig. Det är viktigt att folket får vara med och bestämma och göra sin röst hörd inom politiken då det sker val i landet. Att ha just regelbundna val är viktigt ifall ett dåligt parti sitter på makten. Då har folket chans att rösta bort detta parti i nästa val.
Ifall valåren är för sällan finns det chans att partierna hinner göra fler förändringar, som i vissa fall kan vara beslut som påverkar landet och befolkningen negativ, utan att folket kan göra något åt detta.

 Men att ha val ofta kan göra att det inte blir bättre, det heller. Eftersom det är många moment som ska göras under lagstiftningen. Först ska en proposition eller motion komma till regeringen, därefter startas en utredning inom frågan. Ett betänkande skickas till myndigheter, organisationer, kommuner och andra intresserade som blir berörda. Regeringen skriver också ett utkast på lagen och bearbetar sedan förslaget som en av riksdagens utskott lämnar synpunkter på. Därefter röstar regeringen om den nya lagen ska tillämpas.[1] Om mandatperioden är för kort finns det risk att regeringen inte hinner skapa nya lagar innan ett nytt parti ska ta över och påbörja sina förändringar.

I England får högts fem år gå mellan valen och det är premiärministern som bestämmer när valet ska ske.[2]

Lika inför lagen:
I det demokratiska samhället ska alla anses vara jämnlika. Och därför även inför lagen. Det är domstolarnas uppgift att se till så att alla blir betraktade lika inför lagen.[3]
Man kan tro att vi i Sverige är Lika inför lagen men det stämmer inte, kungen har åtalsimmunitet. Han kan gå runt och mörda folk eller köra för fort utan att kunna bli straffad.[4] Däremot så är vi ”normala medborgarna” lika inför lagen. Tänk om något skulle hända med kungen och han började döda folk. Hur skulle vi stoppa honom om han inte kan dömas?
 Om England har liknande lagar för sin drottning eller kung framstår inte på någon hemsida. Men landet är väldigt patriotiskt och tycker att kungahuset är viktigt. Därför skulle det inte förvåna mig om även dem har så att kungahuset inte kan bli straffat.
 

Allmän och lika rösträtt:
Demokrati innebär folkstyre därför är det viktigt med rösträtt. Hur skulle folket få vara med och styra om det inte fanns? Lika rösträtt hänger ihop med grundprincipen om alla människors lika värde. Då allmän och lika rösträtt menar att alla ska vara lika mycket värda i rösterna. Att det inte ska spela någon roll om man är vit, svart, homosexuell, man eller kvinna, allas röster ska väga lika mycket.  

För att få rösta i England måst man vara 18 år, det vill säga samma ålder som i Sverige.[5]
England var inte så mycket senare efter Sverige med allmän och lika rösträtt. År 1928 var det första valet med lika rösträtt, däremot hade kvinnor fått rösta något år tidigare men det var inte jämlikt under de åren.[6]

Yttrande frihet/Tryckfrihet:
Det här kriteriet är viktigt enligt mig för att få länderna att gå framåt. Har man inte rätt till information genom tidningar och nätet är det svårt att bilda sin syn på omvärlden. Utan en personlig syn på omvärlden är det svårt att komma på idéer eller ”härma” från andra och få landet att gå framåt.
Yttrandefriheten är en av de mest grundläggande rättigheter i ett demokratiskt land. För att en politisk process ska fungera så demokratiskt som möjligt är behövs det att man ska få ha sina egna åsikter och få uttrycka denna, så länge som den inte är kränkande, hets till diskriminering eller våldshandlingar. Åsikten får inte heller ge negativa konsekvenser för enskilda personer eller för samhället.[7]   

I England råder det yttrande- och tryckfrihet. Detta finns i lagen om mänskliga rättigheter som grundades 1998.[8] Men vad tidningar får publicera begränsas efter lagar. De får inte publicera något som kan störa en rättslig process. De får inte heller använda sig av förtal eller sekretess belagt material.[9]

Fri partibildning:
Med fri partibildning kan fler få uttrycka sin åsikt genom att starta partier som står för detta. Det är ett sätt att påverka politiken men också hela samhället. Med fler partier blir det fler politiska perspektiv och det blir lättare att hittar ett parti som har lika åsikter och tankar som en själv.
Med bara ett parti blir det ingen riktig demokrati då det inte blir folkstyre. Utan det blir staten som väljer vem som ska sitta i regeringen, fast att medborgarna får rösta.

 Med flera partier går det  också att organisera opinionsbildningen. Om man inte hade fått starta partier skulle de befintliga partierna få monopol på politiska åsikter.

England har två stora politiska partier, Labourpartiet och Konservativa partiet. Det är dessa två som oftast brukar få komma till makten efter ett val. [10] I England uppkom parlamentarismen och inom den parlamentariska demokratin ingår det fri partibildning och opinionsbildning.[11] I England är det dessutom så att valet genomförs med ett majoritetsvalssystem i enmansvalkretsar, det vill säga att även en person utan parti bakom sig kan ställa upp i valet. 

 

Demokrati

Det finns många kriterier för att ett land ska få kallas för en demokrati. Både om hur valen ska gå till och mäskliga rättigheter inom alla områden. Ja, demokrati är ju faktiskt, mer eller mindre, en mänsklig rättighet.

 Jag har plockat ut vissa kriterier, som jag tycker utmärker sig lite extra mycket.

Yttrande- och tryckfrihet samt rätt till information.

Anledningen till att jag tycker att detta kriterium är så viktigt är på grund av dess grundlighet. Har man inte rätt att få information så kan man inte skaffa sig en rätt och egen uppfattning om omvärlden, det bör ju trots allt finnas en pluralism (mångfald av åsikter) i ett demokratiskt land.[1] Det finns dock länder där större delen av information censureras, som t.ex. Kina och Vitryssland, där mycket information är vinklad. I Vitrysslands konstutition är yttrand- och tryckfrihet grundlagt, men fungerar detta i verkligheten? (manskligarattigheter.se) Nej, uppenbart inte, eftersom att landet är rankat som en av de 25 sämsta, enligt reportrar utan gränser. I detta land är det staten som äger TV- och radiorättigheterna, där det sänds tre stycken ryska kanaler, varav ingen av dem innehåller någon kritisk granskning av Vitryssland. Den icke-statliga radiokanalen "Autaradyo" stängdes ner efter att ha publicerat en kampanj över oppositionella kandidater för presidentvalet. (manskligarattigheter.se). Även de oberoende tidningarna är utsatta för motstridigheter utan dess like, de får, t.ex., inte prenumereras på, och en mängd av andra ekonomiska påtryckningsmedel som att reklamannonsörerna inte vågar annonsera i tidningen p.g.a. risk för replessalier från myndigheterna. (manskligarattigheter.se)

2010 bestämdes det även att  ett analyssystem skulle starta, som ska få bestämma vilken information som ska få finnas tillgänglig på internet. I samband med det, infördes även att staten skulle få rätt att begära uppgifter från internetleverantörer om privata användare. Det blir svårt att vara anonym på internet, då man t.o.m. måste visa pass på internetcaféer. Vitryssland har även skaffat sig rätt att blockera sajter de anser vara oanständiga eller hotande. Lukasjenko utrycker att ”detta är ett sätt att skydda medborgarna”. [2] 

Yttrandefrihet och tryckfrihet innebär att man får säga och trycka vad man vill så länge det inte uppfattas som kränkande, hets till våld, uppröjande av hemlig information eller diskriminerande. [3] I Vitryssland existerar det inga oberoende medier längre. Vill man kan man försöka få dem på kort- och mellanvågsradiosändningar från Polen och Litauen, men även det skulle säkerligen kunna straffas. Regimen i Vitryssland drar sig inte för att fängsla och straffa de motstridiga. Ett uppmärksammat fall var när korrespondenten till en Polsk tidning dömdes till tre års villkorligt fängelse. (manskligarattigheter.se)

Yttrandefriheten är också viktig för att man ska kunna ifrågasätta och kritisera. Den kan även minska korruption då majoriteten har makten.

 

Jämlikhet

Jämlikhet innebär att alla är lika mycket värda, kvinnor som män, svarta som vita, handikappade som friska. Jämlikhet och jämställdhet är något vi fortfarande har problem med världen runt, exempelvis får kvinnor mycket mindre i lön för samma arbete som män, vilket är helt absurt. I många länder är det dock ännu värre, och ett stort antal flickor har inte ens rätt till utbildning, eller gifts bort vid en alldeles för tidig ålder. Att alla behandlas lika, få samma respekt och förutsättningar är extremt viktigt. Tänk vilken stor arbetskraft och vilka fantastiska idéer världen missar bara genom denna kränkning. I flera fall har kvinnor inte ens samma rösträtt som män, och på så sätt blir ju demokratin inte alls demokratisk.

Dessutom är ju grundidén med demokrati att alla ska ha det bra, och ifall kvinnor eller handikappade förtrycks och hålls inne i mörka rum eller, mot sin vilja, döljs under en burqa kan ju inte landet kallas särskilt demokratiskt.

I Vitryssland är det relativt jämställt, om man bortser från att hela befolkningen lyder under Lukasjenko. Dock handlar allting om relativitet. När jag skriver relativt, syftar jag på jämförelser med, exempelvis, länder som Saudiarabien. För om man skulle jämföra Vitryssland med länder som Norge och Sverige skulle man nog kunna säga tvärtom; att Vitryssland är relativt ojämställt. Homosexualitet blev exempelvis lagligt 1991 i samband med sovjetunionens fall, å andra sidan fick organisationen ”Gaybelarus” avslag från justitiedepartimentet när de ville bli registrerade som en officiell organisation för att kämpa för homo- och transpersoners rättighet.[4] Utifrån det kan man ju fortsätta spåna över ifall det verkligen är så jämställt. Enligt globalis.se, är dock jämställdheten i arbete (utöver jordbruk) 56%, vilket ändå är över min förväntan.[5] Enligat manskligarattigheter.se så har dessutom kvinnosiffran i paralmentets representantshus ökat markant. Sedan valet 2008 ligger siffran på 30 procent.

I Vitrysslands konstitution står det, klar och tydligt, att kvinnor ej skall diskrimineras, samt ha samma rättigheter som män. Dock har många kvinnor sämre lön, och de är gravt underrepersenterade bland Vitrysslands makttjänster. Ja, Vitryssland beskrivs som ett patriarkalt samhälle, och "FN:s kommitté för avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor" har kritiserat Vitryssland för överbetonar kvinnans modersroll och medvetet stärker könsstereotyper.

Det första jag tänkte när jag valde Vitryssland var "prostitution", och varför det? Våldtäcksanmälningarna är cirka 100 stycken per år, men fallen är säkerligen många fler än de som anmäls. Kvinnomisshandel är inte något som offentligt diskuteras, och enligt FN kan 30 procent av kvinnorna varit utsatta för våld i hemmet, och tolv procent för sexuella trakasserier på arbetsplatsen (amnesty). Dock har man nu infört fängelsestraff och böter om dessa brott anmäls, och även om det bara är "lätta straff" så sägs det att polisen numera tar hand om dem. (manskligarattigheter.se)

Det här med prostutition då? Jo, Vitryssland är faktiskt ursprungslandet för människohandel. Härifrån säljs flickor och kvinnor till Ryssland, mellanöstern och central- och västeuropa. Dock är detta något motsägelsefullt då Vitrysslands myndigheter kämpar ovanligt hårt för att få bort detta, som nu är olagligt sedan 2001. Man, till och med, arrester folk på alldeles för lösa grunder i sin iver att få fast narkotika- och människohandel.

 

Fri partibildning, fler partier att välja mellan

Att kunna bilda partier fritt är en viktig del av våra rättigheter. Det handlar om organisationsbildning och rätten att kunna påverka i samhället. Det är ingen idé att ha en demokrati om folket inte kan påverka besluten. Partibildning är, om inte annat, ett utmärkt sätt att demonstrera på och kan lätt få stor uppmärksamhet och ge folk ännu fler perspektiv.

 

Att kunna välja mellan flera partier är också en milstolpe inom demokratin. En demokrati med endast ett valbart parti är ju inte mycket att ha, lik så bara ett fåtal. Det är väldigt viktigt att man kan hitta en grupp som verkligen står för ens egna åsikter, alternativt att man har möjligheten att rösta blankt. Detta är ett kriterium många länder har svårt med, till exempel har USA i princip bara två partier att välja mellan, de andra partierna är det ett sådant stort avstånd till. Ja, det är väldigt viktigt att partierna ligger någorlunda nära varandra, åtminstone att ett flertal har en chans att få komma med i regeringen så att en pluralism bildas. Annars är det i princip samma sak som att bara ha ett eller två, valbara partier.

Vitryssland har en mycket svag partikultur, och i parlamentet sitter endast tre stycken partier; kommunistiska (med Lukasjenko i toppen), bondepartiet och republikanska (de två senare står för socialism).[6][7] Partierna har endast 5 av de 110 platserna i parlamentet, och resten av platserna är inte bundna till ett parti, men ledamöterna anses stödja regimen.[8] Med andra ord är landet inte särskilt presterande inom detta område. Utöver detta så är det ju i princip ett faktum att Vitryssland har en stark korruptionssiffra, och detta gör att partierna, i stort, inte har någon chans mot det kommunistiska partiet hur stort stöd de än har.

 

Läs- och skrivkunnighet

Enkelt uttryckt kan du inte delta i ett demokratiskt samhälle om du är analfabet. Att se till att befolkningen inte är läs- eller skrivkunniga är ett mycket effektivt sätt att hålla demokratin i skymundan. Då förlorar yttrandefriheten hela sin mening, och ingen mottagare kan längre använda sig av dess information. Man får alltså, lättare, en felaktig bild av omvärlden och dessutom svårare att bilda sig uppfattningar och åsikter. Att bli utlämnad till att lita fullkomligt på vad andra berättar om världen runt omkring kan vara mycket missvisande. En annan svårighet som tillkommer är aktivt samhällsdeltagande och påverkningsrätt. Tänk dig att inte kunna skriva, och vara tvungen att överlåta någon annan uppgiften att formulera dina tankar. Kan du inte läsa igenom det för att se om hen skrivit rätt kan det ju ha blivit brutalt feltolkat. I Vitryssland ska dock detta inte vara ett problem, då analfabetsiffran i landet är mycket låg.[9]

 

Regelbundna val

I Sverige har vi val vart fjärde år, i USA kan man bara vara president under två mandatperioder (4 år)[10]  och i Vitryssland är mandatperioden 5 år. (manskligarattigheter.se) Till skillnad från i USA har Lukasjenko gått in och gjort det lagligt att sitta hur länge man vill som president. Detta är något exremt missgynnande för Vitrysslands befolkning. Lukasjenko har genom korrupta medel förlängt sina mandatperioder, och just eftersom att det hela handlar om korruption så har inte folket någonting att välja mellan.

Presidenten i Vitryssland kan endast avsättas om han på något sätt brutit mot författningen, men då måste minst två tredjedelar av parlamentet rösta för det. Som redan nämnt är i princip alla ladamöter anhängare av regimen.

Att ha ett lagom avstånd mellan val i en representativ demokrati är viktigt. Sitter man för länge på samma plats, och inget val hålls så har folket ingen chans att avsätta och klaga, då styrs inte samhället demokratiskt längre. Har man däremot en för kort period så hinner ingenting förändras, och folket kan inte se partiets potential. Därför är det mycket viktigt att ha en lagom lång mandatperiod.

 

 

 

Historia:

Ryssland har mycket historia i sin ryggsäck. De har varit en av stormakterna i många hundra år tillbaka. Deras historia är präglad avlandets geografiska läge, demografi och naturförhållande. De har stora områden där det är omöjligt att odla på vilket betyder att människor har haft svårt att bosätta sig där[1]. Ryssland är ett, i förhållande till sin storlek, ett glesbefolkat land. Det bor ungefär 140 miljoner människor i Ryssland och det är världens största land till ytan[2].

År 1903 splittrades det ryska socialdemokratiska partiet i två, varav en av delarna Lenin tog makten. Då bildades kommunistpartiet som sedan kom till att bli diktaturen, Sovjetunionen. Lenin tillsammans med Trotskij tog makten över unionen men efter en stund dödades Trotskij och Lenin styrde Sovjetunionen ensam. Efter andra världskriget tog Stalin makten och styrde tills han dog år 1953. Stalin avrättade all opposition med bl.a. skenrättegångar. Stalin och sovjetunionen hade en plan att man skulle införa fem års planer och sätta igång på industrialiseringen. Detta lede till brist på många varor. Man fick inte privat äga och många bönder tvingades att flytta in till städerna och jobba i fabrik. Under 1932-33 blev det hungersnöd i landet och över 40 miljoner drabbades varav 6-8 miljoner dog[3]. Efter andra världskriget stod Sovjet som en av vinnarena och blev då en stormakt i världen.

Sovjetunionen styrdes under järnhand. Folket hade mycket begränsad frihet och även länder runt omkring som inte tillhörde sovjet var styrda av dem. Efter Stalins död hade sovjet 3 ledare. År 1991 upplöstes sovjetunionen, efter 74 års kommunistdiktatur blev Ryssland en ”demokrati”.[4]

Just nu styr presidenten Vladimir Putin landet. Ryssland är en republik med ytterst lite egen frihet åt folket. Landet styrs under regeringens järnhand och de som kritiserar styret utsätter sig själva för en hög risk att bli fängslade. Man har dragit tydliga gränser mellan domstol och regeringen men i praktiken är det presidenten som styr hela landet. Frågan är om Ryssland verkligen är en republik eller om det är en diktatur[5]. Folket väljer president som i sin tur väljer premiärministern och regeringen[6].

Ryssland har många naturtillgångar, relativt utbildat folk och bred industri bas. Dock är deras ekonomi alltid känslig då den beror på hur det ser ut på världsmarknaden. Deras ekonomi har varit väldigt osäker i många år. Under sovjetunionens tid vande sig folket att staten styrde allt och många blev arbetslösa. Man får ingen a-kassa om man är arbetslös därför är det många som aldrig anmäler sig om det, därför har man ingen exakt siffra på hur många det egentligen är. Den största förändringen i deras ekonomi är när de under 90-talet gick från planekonomi till marknadsekonomi[7].

Den ryss-ortodoxa kyrkan är den ledande religionen i Ryssland. Enligt Rysslands styre så är det ett av världens mest liberala länder när de kommer till religionsfrihet, samtidigt som kränkningar mot ex. muslimer pågår[8]. Är 1990 skrev regeringen under deras första lag om religions frihet.[9] Det är stora klyftor i Rysslands samhälle. Det finns mycket fattigdom samtidigt som de har några av världens rikaste människor. Många är outbildade och bor långt ifrån civilisation.

 

 

Inklämd mellan Ryssland, Ukraina, Polen, Lettland och Litauen ligger det en liten stat kallad Vitryssland. Namnet klingar konstigt i våra öron, det klingar falskt. Vad är det med Vitryssland som skrämmer oss så? Diktaturen? Censuren? För att riktigt förstå landets situation så är det viktigt att vi först lär känna landet grundligt.

Vitryssland är 207600 kvadratkilometer, och hade år 2012 9,4 miljoner invånare, enligt ne.se. Staten är uppdelad i sex olika regioner samt huvudstaden Minsk.

Vitrysslands historia är en mycket spännande berättelse. Området befolkades först under de stora folkvandringarna 4-500 e.kr. och växte upp kring Kiev på 800-talet. När sedan Kievriket kollapsade på 1200-talet så förendades Vitryssland med det litauiska hertigdömet, vilket senare bildade union med Polen. När Polen delades lämnades Vitryssland över till det ryska tsarväldet och fick, därifrån, sina ortodoxa influenser och även sitt namn. Staten förvandlades efter första världskriget, till en sovjetrepublik med enormt förtryck. Vitryssland mötte stora konsekvenser under andra världskriget, då de först blev invaderade av Nazityskland och sedan Röda armén.  När Nazityskland invaderade förlorade Vitryssland en enorm mängd människor, och man brukar säga att en fjärdedel av befolkningen dog under perioden ”andra världskriget”. Dock hade landet en bra motståndsrörelse, och lyckades en gång spränga fyra tyska tåg. Efter krigets slut låg stora delar av landet i ruiner.

 

Efter Sovjetunionens upplösning 1991 förklarades Vitryssland, den 26 augusti, som en självständig stat, och från att ha varit en av sovjets mest välmående republiker gick de nu in i en stor ekonomisk kris. Det uppstod två olika politiska sidor; kommunistpariet och de som var emot Rysslands långsamma reformtakt. Rivaliten ledde till att det, år 1994, utlystes ett presidentval. Vinnaren blev den konservative, kommunistiska och populistiska Alexandr Lukasjenko. 39åringen vann överlägset med sin politik om kamp mot korruption, närmare relationer med Ryssland och en sänkt reformtakt.

Presidenten blev allt mäktigare, och steg för steg tystades oppositionen. Genom en folkomröstning 1995 gav en stor majoritet Lukasjenko utökad makt och införing av ryska som officiellt språk, tillsammans med vitryska. Dock ansågs denna omröstning ha präglats hårt av censur.

Lukasjenko blev allt mer brutal i sitt styrelsesätt. All öppen opposition slogs ned med våld, sändes iväg till arbetsläger eller fängslades. Då domstol och parlament försökte stoppa detta anordnade han ännu en omrösning av samma slag, vilken gav honom ännu mer makt.

Lukasjenko fortsatte styra och under det senaste decenniet har flera betydelsefulla oppositionsmedlemmar rapporterats försvunna. Valen som skedde 2000 och 2001 var inte demokratiskt trovärdiga enligt oppositionen, EU, OSSE och Europarådet. Dessa ledde till att alla Lukasjenkoanhängare kom i parlament och kammare.

När oppositionen försökte bjuda motstånd i valet 2004 blev inte ens alla kandidater registrerade och Lukasjenko lyckades förlånga presidentens mandatperiod. Presidenten sitter fortfarande, och landet kallas för Europas sista diktatur.

 

Majoriteten i Vitryssland är ortodoxa, och cirka fyra av fem betraktar sig som religiösa. Religionsfrihet råder enligt grundlagen, men inte mycket i verkligheten. För att få utöva sin religion måste man t.ex. registrera sig först.

 

Landet har inte många naturtillgångar förutom lite torv, och är därför mycket beroende av sin import av rysk naturgas och råolja. Enligt landguiden.se gav detta billig energi till industrin, där det tillvekas lastbilar, traktorer, stridsvagnar, samt deras kemiska industri med framställning av bl.a. konstgödsel och Järn- och ståltillverkning. När Ryssland, dock, 2007, höjde priserna på naturgas och olja innebar det ekonomisk förlust för vitryssarna.  Efter att Vitryssland gått med på att sälja andelar i Beltrangaz fick de en kraftig rabatt igen.

 Annars är insynen i landets ekonomi mycket dålig, på grund av att Lukasjenko för en sådan censurartad politik och har en statlig kontroll över ekonomin. Regim och stat lägger sig i det mesta gällande ekonomi; lån, lön, till och med privata företag.

Landet slösade, trots sin dåliga ekonomi, mycket pengar under 2010, vilket ledde till budgetunderskott och en extrem inflation. Läget föll under kontroll igen mot slutet av 2012.

 

Besöker man Vitryssland är det främst för den charmiga huvudstaden Minsk, samt dess historia av bombattentaten under andra världskriget. Annars är turistsiffran mycket liten.